Dörröppnings-knapparna

Ibland har jag nöjet att färdas med det nya pendeltåget på väg hem från jobbet. Prickar man in 19:07 mot Västerhaninge brukar man få åka med det. Det är ett skönt tåg, och snyggt, åtminstone på utsidan. Insidan är en annan historia - i alla fall när det kommer till textilierna.

Men det finns en sak jag retar mig på, och det är dörröppnings-knapparna. Tanken är väl att bara de dörrar som används för tillfället ska hållas öppna - för att inte fresta på termostaten kan tänkas. Och det är ju gott och väl och bra tänkt.


Det som är så störande med knapparna är att de är stumma. De trycks inte in när man trycker på dem. Antagligen är det nån liten ljussensor eller nåt i dem, som känner av att man trycker. Man märker alltså inte att man har lyckats med tryckningen förrän man ser dörren glida upp. Riktigt opedagogiskt. Knapparna borde vara mekaniska. Man borde känna att man trycker, även om det bara vore ett spel för gallerierna. Touchknappar är av ondo.