King Kong

Så där ja. Nyss hemkommen efter ha sett tre timmar Dian Fossey-blondin med svårartade Stockholmssyndrom-symptom. Jag talar såklart om KK:n framför alla: King Kong. Trots att biostolen till slut verkade ha växt ihop med röven - filmen var lång - så gillade jag den (filmen alltså - inte stolen).



Jag tycker att Skull Island, där det hela utspelade sig, är allt Jurassic Park inte är - spännande. Där bor bland annat en massa brontosaurusar, några veliceraptorer, T-rexar, en jäkla massa insekter och minst en jätteapa. Infödingar också, ej att förglömma.

Alla kan handlingen. Filmare tar med sig tjej, hjälte, kamerateam och ett gäng sjömän till ö i havet. Tjejen blir offrad till jätteapa, som visar sig vara snäll innerst inne. Men filmaren och sjömännen tar apan med sig till New York och visar upp den som varandes ett odjur. Apan flyr upp på ett hus och ramlar mer.

Orginalfilmen var typ hälften så lång som den nya, och det borde vara ungefär lagom för ovanstående handling. Att då kunna fylla dubbelt så lång tid är bra gjort. I alla fall tröttnade inte jag.

En sak kom jag att tänka på. Att scenen, den där han ska till att ramla ner, är nästan likadan som i Titanic - den med Jack Och Rose på isflaket.
---
Apor på omslag: A-Z.

Adoptera en King Kong.