Riktigt hur knasigt hon bar sig åt hör man när hon berättar om hur hon gick till väga för att trösta en kille hon mötte på planet, en kille som nyligen hade blivit dumpad:
Jag tyckte synd om honom och vi började pussas. Vi åt upp varandras ansikten.
Nu för tiden försörjer hon sig främst på att vara konferencier på jippon och sånt, men hävdar att jobben börjar sina. Tror jag det, men jag har ett förslag. Hon kan börja jobba på Stadsmissionen. I det jobbet lär hon träffa många som det är synd om. Hon kan äta upp deras ansikten - då har hon ju löst matfrågan också.
---
Andra bloggar om: camilla henemark, mat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar