När jag skriver detta funkar inte Blogger. Klockan är tjugo i tolv, och det har inte funkat sen sju i morse (och Gud vet hur länge innan dess). Men jag är tvungen . En dag utan bloggande är ju ingen dag, på samma sätt som att kärlek utan kaffe är ju ingen kärlek alls.
För att detta inte ska bli en äkta torrpost, så kan jag redovisa en liten iakttagelse jag gjorde i morse. Det var kallt på väg till jobbet, och när jag steg in i omklädningsrummet fasade jag lite för att strippa ner mig till bara kalsingarna, trots att det var varmt i rummet.
Jag frös helt enkelt. Det var inte jättekallt ute, men på nåt vis hade kylan ändå gått in i ben och märg. Kläderna kändes inte kalla, utan det var min kropp som var det. Fy för att ta av sig - då blir det ju ännu kallare tänkte jag. Men jag måste ju byta om, så jag strippade.
... Och blev varm. Det visade sig att jag inte var nedkyld - det var kläderna som - trots att de verkade varma - höll kvar kylan, som en kylklabbe i en fryslåda. Jag tog helt enkelt med mig kylan där jag gick.
Av det kan vi lära oss att kläder funkar bäst ute - tror jag.
---
Andra bloggar om: torrblogg, kyla
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar