Det är knappt att jag vågar skriva något. Blogger har strulat så otroligt rekordmycket de senaste dagarna att det känns som om jag skriver för blinda öron typ. Eller nåt. De gånger jag har trott att det funkar har det rasat ihop efter en stund.
Man kunde tro att behovet att blogga stiger när tekniken hindrar en från att göra det, men det är lite tvärtom faktiskt. Flera gånger under de här dagarna har jag tänkt: "Äh! Jag skiter i't!"
---
Andra bloggar om: blogger, strul
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
Jag läser dig - högt och tydligt.
Det där sista tycker jag låter som en härligt avspänd inställning till det hela :-)
det som bråkat för mig är uppladdandet av bilder.
trist när man försker smaska upp 2 - 3 bilder dagligen.
men hur viktigt är det?
lindansaren: Det är den inställningen om får folk att sluta blogg. Man måste motarbeta den.
sandra: Å! Jag känner mig sedd. :-)
el_pedro: Viktigt, tycker jag.
jag har haft svårt att komma in här - ser bara åsnan - ingen text alls... Men nu verkar det funka.
Skönt - den dagliga dosen Stationsvakt behövs för välbefinnandet =)
hedgehog: Detsamma. :-)
åh! roligt att kunna läsa dig igen - har också bara sett åsnan två dar.
lovisa: Enligt Blogger har jag ett par dagars till strul att vänta.
Skicka en kommentar