Allt i lägenheten är välbekant, från mattan som ligger lite snett, och disken som är oförändrad sedan igår, till ljuset som strilar in genom gardinen; det ljuset har jag upplev tusentals gånger tidigare. Hela stämningen är välbekant. Har jag ändå fått några nya intryck? Såna man kan blogga om.
Stunden framför tv:n gav inget egentligen. Det var ett program om svensk tv på franska. Och jag såg något om elefantungar (varav en var blind faktiskt). Inga nyheter såg jag. Och när jag slog på datorn och tittade på Expressen och Aftonbladet kändes det också väldigt välbekant. Alltså får jag återvända till mig själv och söka i mitt inre.
Näe - faktiskt inget. Inget finns att hämta där. Det är alldeles för långt efter sömnen nu, så drömmarna är glömda, och inget har ju egentligen hänt.
Men medan jag sitter här och skriver så fylls sinnet sakta ändå. Det fylls av saker som ännu inte har hänt. En slags undermedveten planering. Först ska den här posten pingas. Sedan ska jag klä på mig och ... ska jag raka mig? Jag får se. Disken, den måste tas omhand. Det ska väl småstädas, eller åtminstone plockas upp lite. Kanske ska jag gå och handla.
Och detta är typiskt. Man är uppfylld av det som komma skall, och inte av intet. Ur organisations och logistikhänseende är ju detta bra och viktigt, men jag undrar om den där tomma och ouppfyllda känslan inte är viktig den med. Man kanske behöver vara fri från intryck då och då. Det som komma skall kommer vare sig vi vill eller inte. Att vara tom och lätt och utan ny information kanske är som att vila en stund från paddlingen av flotten på tidens flod. Man kanske behöver vilan.
---
Andra bloggar om: intryck
6 kommentarer:
när det du upplever "nu" tränger sig på skall man krama den känslan och bara ligga ned och inte göra något alls.
Bara ladda batterierna och space out en timme eller flera.
Man behöver vila hjärnan ibland , jag ialla fall.
el: Jag med - ofta.
Jag hälsade på hos min virriga mamma nyss. Hon satt i sin röda fåtölj och jag fick noll kontakt med henne.
Då gjorde jag ungefär som du ..., slappnade av och lät allt bli som det ville.
Gjorde ingenting.
Satt där bara och tittade på henne.
Hjärnan och hjärtat fick ledigt.
elisabet: Skönt, mer behövs inte ibland.
Jag trodde inlägget handlade om mannen på flotten, den nya pianomannen. Det kanske är så han finner frid, genom att skvimpa runt på en flotte på de stora haven? Påminner om boken om Pi förresten. Den är bra!
crrly: Har hört recensioner av den - har inte läst.
Skicka en kommentar