Tack vare nån anomali i tillvarons väv fick jag en möjlighet att skåda in i en av alla möjliga framtida hjulspår jag kan komma att styra in mitt liv på. Det fanns många hjulspår att välja på, torra, leriga och sliriga. De torra var framtider där jag dog i förtid, så från dem vände jag min blick. Istället riktade jag in den på en där jag blev gammal.
Och såhär ser jag ut år tjugohundrafemtiofyra. Jag är 90 år gammal, och tydligen bloggar jag fortfarande. Jag ser skärmen projicerad på insidan av mina ögonlock. Sedan tänker jag ut ett ämne att skriva om, och låter dessa tankar flöda ut i fingertopparna, på vilka jag har fäst en gammaldags mjölkningsmaskin. Det gäller att hålla tankarna fokuserade på ämnet så att inga slipprigheter mjölkas ur.
---
Andra bloggar om: framtiden
2 kommentarer:
Jag vill också ha en sån där apparat! Det har alltid stört mej att jag inte kan skriva lika fort som jag tänker.
salt: Mitt problem är det motsatta.
Skicka en kommentar