| Det har inte blivit höst ännu. Solen börjar värma och så sakteliga hasa sig upp längs mitt fönster här bredvid. Men hösten är på gång, och sommaren är på tillbakagång. Det märkte jag i morse när jag klev ut ur min port. Att andas in amoniak är som att få något vasst uppstucket i näsan. Så var känslan i morse, men utan smärtan och lukten. I stället var det en trevlig känsla, en sån man kan få när man går in i en kall jordkällare en varm dag. En vass men ändå mjuk doft av höst. | Så kommer morgnarna vara framöver nu. Det är faktiskt den bästa tiden på året som börjar. Morgnarna är höstliga, men dagarna är sommar. Sjöarna är badbara länge ännu. Sakta men säkert kommer ändå daggen på grässtråna på marken om morgnarna att finnas kvar längre och längre. Till slut är marken blöt för jämnan, redo att frysa till is. Då kommer det att knastra under fötterna när löven man trampar på bryts, och den allra finaste höstdagen är som när jag gick ut ur porten i morse. |
---
Andra bloggar om: höst
2 kommentarer:
ja - imorse var det verkligen höstigt - vi hade bara fjorton grader, men det var jättefint!
h-sara: Som jag sade - bästa tiden börjar nu.
Skicka en kommentar