Alla är utspridda. Dottern på grönan och stan. Sonen hos farfar. Den andra sonen i rummet med WoW. Jag framför tv:n. Jag blippar mellan kanaler.
Lasse Åberg-film och sen en rysare. Varför tyckte jag om Åberg-filmen? Den var ju usel. Varför tyckte jag om den ändå? Jag hade nyss kommit hem från jobbet. Hade köpt varsin kebab till mig och den yngsta. Sjönk ner framför Hälsoresan. Det kanske var maten, och avslappningen efter en veckas jobb som gjorde mig mottaglig, gjorde mig påverkbar för lättigenkännlighet och trevnad.
Efter filmen tog jag en cykeltur i det varmkalla mörkret. Kanske den sista den här sommaren, men en dag för sent. När jag kom upp för backen från rondellen såg jag gula ljus från fönster, och hörde spridda fredagsrop på avstånd. Efter macken och uppe till vänster såg jag en ensam dörrvakt sitta på en stol utanför Mirabelle. Jag cyklade långsamt förbi. Några kom ut ur krogdörren och ställde sig att röka vid busskuren. Jag kände ett stygn av något men kom inte på vad, innan tanken flydde och jag cyklade vidare.
---
Andra bloggar om: cykel, kväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar