Egentligen har jag inga kommentarsregler. Det är klart att jag skulle kunna säga att kommentarerna ska vara relevanta och ska spegla det jag har skrivit i bloggposten. Men varför då? Vad som är en relevant kommentar från den ena, är ju totalt knasigt för den andra. Och faktum är att ofta är långa, till synes irrelevanta, kommentarer hos mig bättre än själva posten. Det är klart att de ska få finnas. Faktum är att jag ser kommentarerna som en del av posten, de är en viktig påbyggnad.
Jag skrev nåt om Sverigedemokraterna häromdagen, och då fick jag några "Heja Sverigedemokraterna!" i kommentarerna. Antagligen trodde dessa kommenterare att de gjorde nåt bra som kommenterade. Det gjorde de också, eftersom deras kommentarer kompletterade filmen i posten. Filmen i sig var ju väldigt töntig, och genom att kommentera hyllningar i samma anda som filmen, blev kommentarerna också lite löjliga. Detta var antagligen inte vad kommenterarna hade tänkt.
Därför är det lite onödigt att hylla olika partier i kommentarer. Det blir antingen bara ett medhåll till det som har skrivits, vilken kan vara lite tråkigt, eller också slår det tillbaks mot den som kommenterar, som i fallet ovan.
Jag röstade på Miljöpartiet. Du röstade på Sverigedemokraterna. I en sosses ögon är antagligen vi båda väldigt världsfrånvända. Sverigedemokraterna är ett ganska litet parti som knappt får något utrymme i media. Om jag vore sverigedemokrat skulle jag därför hellre utveckla mina tankar i en egen blogg, än att kommentera på stationsvakt. Det faller liksom lite i fel jord. Eftersom jag ofta skriver (eller försöker skriva) lite ironiskt och raljerande, blir det lätt att din kommentar uppfattas som löjlig.
Fast jag tycker helt olika mot många andra, skulle jag säkert hur lätt som helst bli bortsnackad av både sverigedemokrater och moderater och vilka som helst, om jag satt öga mot öga mot dem. Vissa har en förmåga att argumentera och låta övertygande. Inte jag. Min förbannelse är att jag har så lätt att se från den andres synvinkel också. Därför är det lättare att blogga. På en blogg kan jag skriva ungefär vad jag tycker.
För det mesta vet jag inte vad jag tycker. Jag vrider och vänder på saker, och bloggandet hjälper mig att formulera mina tankar. Det kan tyckas konstigt att vilja göra det för öppen ridå, jag vet, men nu är det ju så bloggandet funkar. Det är lite kul helt enkelt. Däremot skulle jag aldrig försöka övertyga någon annan om vad den ska tycka.
Att sätta igång politiska diskussioner i en bloggs kommentarer är onödigt. Forum på nätet kan vem som helst skapa, och såna är liksom lite mer skapade för sånt, än bloggkommentarer. Det blir bara jobbigt. Och åtminstone min blogg går vidare hela tiden. Jag har ingen röd tråd. Därför blir ämnen inaktuella, åtminstone för mig. Den politiska diskussionens natur är att pågå och pågå - därför är kommentarerna på stationsvakt fel forum för sånt.
Summa: I och för sig får man tycka om politik i mina kommentarer, men det är som sagt lite fel forum för sånt. Skapa hellre en egen blogg, eller delta i ett diskussionsforum.
---
Andra bloggar om: kommentarer, kommentarsregler, politik
Pingat till Intressant.se
17 kommentarer:
För det första betraktar jag anonyma som icke-existerande. Luft bemöts med luft. Ingen tänkande varelse kommer ifrågasätta dig för vilka idiotkommentarer du råkat attrahera.
För det andra: idioti är immunt mot argument.
Politiska bloggar går det tretton på dussinet av. Låt de politiserande kommentarerna hållas där. Jag röstar inte som du, men jag avnjuter och rekommenderar din blogg ändå.
Det där med att kommentarerna är en viktig påbyggnad till posten är något som nog få har tänkt på.
Men synnerligen sant.
salt: Fast anonyma kan ibland bero på att kommenteraren inte fattar var han ska skriva namnet. Men i stort sett håller jag med dig.
pf: VA?! Röstar du inte som jag? Då är du inte välkommen här!
(hehe, jag skojar bara)
Jag tycker det är bättre att låta dem stå kvar än att ta bort den. Det är ju som du skriver att de talar för sig själva. Att ta bort dem och starta censurdebatt istället är ju trist.
Jag har få anonyma kommentarer,men de jag haft har jag svarat på samma sätt som andra. Det enda jag nonchalerar är spam.
Åsa, zyrenna@zyrenna.com, http://zyrenna.webblogg.se/
Hej! Till Salt... Fy, lilla jag vara anonym. Men jag existerar faktiskt...I högsta grad!
M v H Molly Ginger.
Åsa: Det är nog ett bra förhållningssätt.
Molly: Men du heter ju Molly, så du är inte anonym. Men eftersom du kommenterar så mycket hos mig blir man ju ändå nyfiken på vem du är.
men du.. det är du som sätter igång en politisk diskussion genom att skriva en post om politik.. om sen kommentarerna följer på posten är väl rätt naturlich hörru johnny
pip
Johnny! Är det du eller salt eller pontus epileptikern som driver med mitt namn?? Grrr....
Jag blir ilsken... Eller ska jag flabba?
M v h Molly Ginger.
Om någon utnyttjar mitt namn blir jag...GALEN. Eller... Johnny?!
lovisa som känner sig attackerad: Du har i och för sig rätt. Men jag ser bloggandet lite som att tänka högt, och då blir jag förvånad när jag får mothugg.
molly ingefära: Ja?
Molly: Vet inte. Det är inte jag, och jag har svårt att tro att det skulle vara Salt.
Ëey, dra inte in mig i det här. Jag har ingenting med saken att göra.
He he, jag har ju knappast nån personlig mission mot anonyma, jag har bara noterat att många gömmer sig bakom namnet anonymous när de ska visa sin sämsta sida.
Och talar man om vad man vill kallas så är man inte anonym i mina ögon, Molly.
Om jag fine gissa så skulle jag tro att det är Lovisa som vill tala om hur man gör sig ett namn i bloggsammanhang.
Hej salt! Jojo, misstänkte lovisa... Snyggt namn, förresten!
M v h Molly Ginger.
pontus: Trodde inte det. Du e en fin kille.
Salt: Nämen lovisa är redan ett namn, så hon behöver nog inte.
äh skojade bara... är också lite nyfiken på dig molly & fick ett infall :)
Byt ut "ett namn" mot "två namn" då! Petnoga... ;)
salt; det heter ett namn
& vet du vad? vill inte tala om någonting; i alla fall inte "hur man gör sig ett namn"; fuck that sort of thing är min livsfilosofi
jag skriver för att det är roligt
fotograferar för att det är roligt
läser för att det är roligt
annat kommer på köpet
mvh lovisa
å så läser jag johnny för att det är så underhållande/ roligt/ trivsamt.. men apropå molly; det lustiga är att just för att man INTE kan "se" vem molly är.. blir jag nyfiken! Annars ofta inte.. konstig reaktion.. eller kanske inte.
Skicka en kommentar