Jag var väl i de lägre tonåren. Jag och gäng andra simmare var på väg hem från träningen. Jag skulle åka pendeltåget från Handen till Trångsund - två stationer. Det fanns ett "Pia Närköp" (tror jag det hette) vid stationens ingång. Vi bestämde oss för att gå in och snatta.
Hon som stod i kassan hade antingen väldigt dålig syn, eller också var hon väldigt naiv, för när jag kom ut ur affären var jag fullastad. Varenda ficka i täckjackan svämmade över av godis. Byxfickorna med. Jag hade mängder av godis innanför byxorna och innanför tröjan också. Samma med de andra.
Vi vräkte i oss mellan Handen och Skogås. Frossade. Jag måste ha stoppat i mig ett halvt kilo. En stund senare, när vi närmade oss Trångsund och skulle av, insåg vi att vi inte kunde komma hemsläpande med kilovis av godis. Så vi vräkte ut allt genom tågfönstret, medan tåget rullade in på stationen.
Jag minns den här händelsen just för att jag var var så fruktansvärt slösig den gången. Jag har nog aldrig, varken förr eller senare, slösat så mycket som jag gjorde då.
---
Andra bloggar om: slöseri
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Men kunde ni inte ha grävt ner det under en stubbe i skogen? Det är ju mycket skog mellan de där ställena, Trångsund, Älvsjö, Handen...
magnus: Det är det - jag vet inte hur fan jag tänkte.
eller lagt det i en påse, och gömt...
h-sara: Ja, varför tänkte jag inte på det.
Vad förvånade mullvadarna måste ha blivit, i vars mullvadshålor det trillade ner slösigt mycket godis. Som en skänk från ovan liksom.
håkan: Fast nu blev det ju inget för de små rackarna.
Skicka en kommentar