Ja det är naturligtvis förmätet av mig att säga att jag såg ut som Christian "Batman" Bale ... men jag kände mig som han ser ut. Såg ut - alltså i filmen "The Machinist". Jag hade nyss sett den, helt ensam, och sen gick jag ut för att handla. Hela stämningen stämde. Ljuset, ljudet som fanns där men som liksom var indirekt. Avskärmningen från allt och alla. Jag hade bara byxor, tjockpolo och skor på mig. Inga kalsonger, ingen jacka, inga strumpor. Allt låg i tvätten, och jag skulle ändå bara ner och köpa snus.
Så kläderna hängde alltför stora utanpå kroppen. Åtminstone kändes det så. Kände mig förkrympt och avdomnad. Stämningen, det analyserade jag mig fram till lagom tills jag kom hem, hade liksom krupit in i mig. Jag var "Maskinisten" för en stund. Så kan det vara.
I trappan upp hade stämningen släppt, och andra tankar klev på. Jag fick den där festmetoden-låten i huvudet. "Jag ska bli hånglad ikväll" sjöng han. Jag tänkte på ordet hånglad. Delar man upp det blir det hån-glad. Undras vilket ansiktsuttryck man har när man är hån-glad. Jag vågade inte prova.
---
Andra bloggar om: the machinist, hånglädje
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Man ska inte vara blyg när man är ensam i hissen med en spegel! Jag provar nya miner varje gång jag åker ner, och upp.
anna: Nästa gång du har blivit hånglad - kolla om du ser hån-glad ut då.
Skicka en kommentar