Jag lyssnade klart på "Ansiktet" igår kväll. Att knäcka en ljudbok visade sig avslöja en sak om mig själv: Jag läser inte allt - jag skummar. Jag trodde jag läste böcker, men efter att ha lyssnat på en bok märker jag att jag hoppar över saker. Nu blev jag tvungen att höra vartenda ord. Det är en läxa för mig.
En annan läxa fick jag lära mig i förskott. Antagligen visste jag med mig att Saddams hängning skulle väcka gamen inom mig, så läxan kom i form av en sprängande nackvärk. Nackvärken har nu spridit sig upp i huvudet och har förvandlats till huvudvärk. Kopplingen till en hängning är uppenbar.
Om det inte är en läxa finns en värre förklaring: Saddams ande gick in i mig i dödsögonblicket. Den smög sig in genom mitt öra när det var som mest öppet och sårbart. Saddams nackkotor splittade upp sig, och nervchocken hamnade i mina nacknerver.
Men jag tror inte på den sista förklaringen egentligen. Jag känner mig inte ond ... inte ondare än vanligt i alla fall.
---
Andra bloggar om: Saddam Hussein, hängning
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
trist att avsluta året med Saddams ande i sig.
fast nu kanske du kan hitta på riktigt elaka sattyg och komma undan med att du var besatt av exdiktatorn?
el: Bäst att inte följa hans bana. Den slutade ju i änden av ett rep.
sant.
facit har ju alla nu
el: Tur att man inte har sitt eget facit.
Skicka en kommentar