Mobilförbudet

En jobbarkompis berättade nyss för mig att hon hade fått en tillsägelse av en bussschaufför häromdagen. Det ringde i hennes mobil och hon svarade naturligtvis. Det visade sig, lät chauffören (på ett grinigt sätt) henne erfara, att man inte får prata i mobiltelefon i bussarnas främre halva.

Det finns regler och förordningar för mobilanvändande inom kollektivtrafiken. Inne på SL:s hemsida kan man ta del av dem. Eftersom jag tycker det hela är skitdumt vill jag hitta luckor.

# Synskadade har svårt att uppfatta var de mobilsamtalsfria zonerna är och får därför använda mobiltelefonen överallt i SL-trafiken.
- Säg att du är synskadad. Det kan bli intressant att se (sic!) om, och i så fall hur, SL-personalen försöker bevisa att du inte är det.

# I en eventuell nödsituation är det tillåtet att tala i mobiltelefon även inom zonerna
- Vem kan säga att det inte är en nödsituation?

Det står också: "Det blir inga böter om man bryter mot förbudet, eftersom det främst är en trivselfråga". Är det då bara att skita i förbudet? Troligen inte. Troligast är att om man framhärdar, och att SL-personalen stör sig hårt på en, så räknar de detta som en ordningsstörning, och du kan man bli avkastad (inte i farten, får man hoppas).

Bästa sättet är nog att köra med de två ovanstående knepen. Vill man däremot bara slänga sand i maskineriet föreslår jag att man håller i något, vad som helst, och låtsas prata i det. Man kan sitta och babbla, skratta och tjoa, låtsas föra en dialog med någon.

Försåvitt jag vet är prat ännu inte förbjudet. Även om jag själv finner prat människor emellan (särskilt tonåringar) mer störande än mobilprat, vill jag ändå inte ha ett trivselförbud mot sånt. Men det kommer antagligen snart ändå.
---
Andra bloggar om: sl, mobiltelefoner, förbud