Att svastikan skulle kunna rentvås från sina bruna konnotationer känns ungefär lika troligt som att Hammaren och skäran kommer att kunna brukas som symbol för vänskapen mellan Druider och snickare.---
Andra bloggar om: symboler
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
tisdag, januari 02, 2007
Skön formulering
Ibland får folk till det. Det är Lars Anders Johansson på "Slottet i saknadens dalar" som skriver en riktigt skön formulering. Det handlar (bl.a.) om kulturella symboler, och om att vissa nog aldrig kommer att få upprättelse:
Andra bloggar om: symboler
Andra bloggar om: symboler
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Slottet i saknadens dalar... Hur belästa är folk egentligen? Eller icke belästa? Det där är väl Erik Axekl Karlfeldt? Längtan heter min arvedel...Hoppas nu att inte JAG gör bort mig och blandar ihop med Heidenstam?
M v h Molly Ginger.
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.
Säg,vadan kväller du,klagande ström
Djupt ur de skumma gemaken,
du som mig sjunger om dagen i dröm,
sjunger om natten mig vaken?
Vem är den själ som i suck och ton
andas från hemliga strängar,
ljuvligt som doften från humlornas bon
flyter på gulnande ängar?
Somrarna blekna och solar går ner
timmarna varda mig tunga,
rosorna dofta i vissna kvarter,
minnena viska och sjunga.
Klinga,du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
Slottet i saknadens dalar.
Karlfeldt. Take it, Stationsmannen!
Molly: Fråga inte mig, jag är inte särskilt finlitterär. ;-)
pf: Jamen sedär!
Snälla du. Du är väl inte en sådan där (feg)karl som är RÄDD för kulturella fruntimmer/tjejer?! Jo, tyvärr, dylika "kärar" finns. Om det kan vara till någon tröst, så är min man inte speciellt "finkulturell". Fniss... Nej, mera åt Fantomen- och Illustrerad Vetenskaphållet.
M v h Molly Ginger.
Molly: Nä, jag är rädd för fruntimmer över huvud taget. ;-)
Jaså, du säger det.Men... dina barn?? Hur...?? Hihi... Men i detta sammanhang känner du dig helt INNOCENT??!!
M v h Molly Ginger.
Molly: Jag blev rädd - efteråt. :-D
Skicka en kommentar