Det finns olika sätt. Mitt favoritsätt är att lägga upp en bild, skriva något om sidan jag länkar till, samt länka, naturligtvis. Så här kan det se ut.
Anna Nicole Smith hade, som säkert många blondiner både före och efter henne, Marilyn Monroe som en slags förebild. Nu, så här efter hennes död, känns det lite bisarrt att se henne framföra Marilyns gamla "MY HEART BELONGS TO DADDY".(via Lady Bunny)
Jag tycker att en sån bloggpost blir mera levande på det viset. Men det finns olika sätt som också funkar. Jag väljer tre olika (som av en tillfällighet länkar till mig i exemplen):
Beta Alfa kör en ganska klassisk stil. Han stoppar in länkarna i meningarna. Egentligen borde det vara tråkigt eller nåt, men jag vet inte vad det är - avståndet mellan bokstäverna, radbrytningarna eller kanske det gröna strecket under länkarna - det ser levande ut. Det är lättläst och lockar till knapptryckningar.
Kulturbloggen: Hennes poster liknar krönikor, och själva berättandet leder fram till länkarna som en slags slutsats. Det är svårt att veta om själva skrivandet syftar till länkarna, eller om det är tvärtom, men levande blir det.
Salladsbaren presenterar länkar uppifrån och ner. Ungefär som jag själv, men utan bilder. Denne bloggare har hittat en fin modell för rubriksättning. Att rubriksätta "länkposter" är det svåraste som finns, och Salladsbaren väljer helt enkelt ut en ev länkarna, och gör rubrik av det. Väldigt lättläst är det också.
---
Andra bloggar om: länkar
6 kommentarer:
Dina länkar lockar också till knapptryckningar ska du veta!
nilla: Tack, det var snällt sagt. :-)
Instämmer med Nilla. Jag är lite länkidiot också.
Meeen nu fick jag en låång ww. Varför?
anne-maj: De som var onda i sitt förra liv bestraffas i sitt nuvarande med långa wv:s
Det ska du få, när vi ses första gången...irl för att tilläggas ;-)
anne-maj: Om du hämnas får du ännu längre wv:s i nästa liv. :-)
Skicka en kommentar