Jag reste mig upp ur stolen.
Utan skor.
Gick in i foajen.
Satte mig på en stol bredvid garderoben.
Tog av mig strumporna och stoppade dem i fickan.
Sedan gick jag barfota omkring på Berwaldhallens blåa, mjuka, svala matta. Fram och tillbaks. Jag funderade ifall många före mig hade gjort så. Säkert inte många, tänkte jag. Fram och tillbaks. Fram och tillbaks.
Gick in på handikapptoaletten.
Kaklet var kallt mot fötterna.
Gjorde det jag skulle.
Gick ut på mattan igen.
Jag kom att minnas hur det känns om somrarna. Man går omkring, barfota, på gräset på Eriksdalsbadet. Gräset känns svalt, men när man kliver in i duschrummen känns kaklet kallt mot fötterna.
---
Andra bloggar om: fötter, barfota
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar