Jag tror att dansband är på gång. Det började med Black Jack för (ofattbara) sjutton år sedan. Det var då man första gången kände suget. Inte suget efter musiken, men från torftigheten, töntigheten och det allmänt svensksunkiga runtomkring. Jag tror det är nedärvt, som känslan av lukten från gran och tall; känslan av att stå på ett snöpinat torg och höra musik någonstans inifrån värmen.
Idag skriver SvD att serien "Leende guldbruna ögon" har blivit en succé. Jag förstår det. Trots det fattiga och enkla persongalleriet gillar man serien. "Lennartz", som bandet det handlar om heter, har faktiskt en "hemsida" inuti svt:s, och så finns de naturligtvis på MySpace.
Jag tror att vi som är födda på sextiotalet - vår ironi (som åtminstone de på sextiotalet sent födda) håller sig med, håller på att luckras upp och rinna av. Man kan se bortom den. Man börjar se att musik är musik. Även om den låter som skit för många, så skänker den lycka åt andra.
Och ärligt, Johnny - även om Cramps på full volym i lurarna fortfarande funkar fina fisken, så börjar du misstänka att de som dansar till ett töntigt dansband ... antagligen har roligare än du.
---
Andra bloggar om: dansband, dansmusik
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
14 kommentarer:
För att inte tala om hiten "I´m a dansbander" som var så poppis i höstas! Allt pekar på en dansbandsrevival!
lisa: Just det. Det tror jag med.
Inte en chans.
stefan: kanske inte som musik ... men som känsla.
Hehe, men jag har dansat i Leksand (ishallen, en midsommar!), Tällberg,på Gotland (Visby, diverse ställen)..På en loge i Småland... m fl ställen. Men det var DÅ det...
:-)Molly Ginger.
Nej då, för all del. Har dansat tradjazz också...nice!
Molly: jag ska också prova. När jag blir tillräckligt full nån gång.
Men Johnny... Varför full??
Är du blyg??
:-) Molly G.
Molly: Ja .. nä. Äsch, jag vet inte. Har aldrig varit en dansare direkt.
De som dansar till ett töntigt dansband och är födda på 60-talet eller senare dansar med största sannolikhet inte till den sortens musik som presenteras i "Leende guldbruna ögon".
Den typ av musik som spelas där är vad man kallar mogen dansmusik och den lockar den äldre publiken.
Vi som är lite yngre än så dansar till moderna band, som till största delen spelar covers på låtar som man hör på radion, t ex på Rix FM. Och viktigast av allt - de spelar väldigt likt originalet och har alltså inget av det dansbandsstuk som de mogna banden har i alla sina låtar.
Men att vi som dansar har kul kan jag hålla med om *ler* Jag ville bara påpeka att den dansvärld många av oss som älskar att dansa lever i ser (och låter) väldigt annorlunda ut än vad man kan tro när man ser serien....
danstanten: Jag tror dig. Jag börjar förstå att det är så.
Dessutom är din bloggs utseende ovanligt lyckad, tycker jag.
Grrr!! "Danstanten", är du så säker på att vi som dansar(dansade en gång...) är TÖNTIGA, att musiken är (var)töntig? Vem avgör det?Sådan generalisering...!
Vi alla är INDIVIDER.
:-) Molly G.
Molly: Men musiken ÄR ofta töntig, även objektivt sett. Inte all musik såklart, men mycket man har hört.
Johnny! Antingen är vi töntar allihop (mer eller mindre) eller också lider jag av ngn form av förträngning(psykisk) för jag upplever inte mig själv som tönt. Fast det är kanske tecken på att man ÄR en tönt... Hjälp...
:-) Molly Ginger.
Molly. jag är en tönt. Därför blir obalansen för stor om jag även lyssnar på töntig musik.
Skicka en kommentar