Den där jackan såg ju så bra ut i affären. Den hängde i ett led av likadana jackor av olika storlekar, och jag lyfte fram en XL.
Min kropp: Lång hals. Jättelånga armar. Stora händer som sitter på ett par ganska smala handleder. Lång kropp (eller torso, om man vill). Långa ben, men egentligen korta i förhållande till torson. Stora fötter.
Klart att det är svårt att hitta kläder - jag är inte skapt som en skyltdocka, hur mycket jag än vill. Men jag vill inte egentligen, för hur många personliga manliga skyltdockor har man sett? Inga. Kvinnodockor, däremot, har det lagts mer krut på. Men det här är åff tåpick.
I vilket fall som helst - jackan. Enkel krage, snarare som på en skjorta än en kavaj. Bulliga ärmar och bullig "kropp". Lite som en bombarjacka faktiskt. Manchester. Men den är ett missfoster, har jag kommit att märka nu - den är felfödd liksom. Den är kort - till midjan, men den ser alldeles för lång ut. Den är ett brunt freak.
Men jag tog den i båten och nu får jag ro omkring med den. Hela den varmkallvarmregnigasoliga våren. Men när försommaren officiellt är här, då åker den in i garderoben - antagligen för att aldrig mer plockas fram.
---
Andra bloggar om: kläder
6 kommentarer:
Du har en väldigt målande beskrivning, men en freakbild vore lämplig.
lb: Sitter på jobbet, så du får tänka dig. :-)
Du får travestera på den förra rubriken: Dånnt jadch mi får maj jacka!
desiree: Behövs inte. Jag dömer ut både mig själv och min jacka så bra själv.
Jo, det är väl därför som man köper ny så sällan.
Desiree: Ja, och pengar spelar förstås också in. :-)
Skicka en kommentar