Jag kom att fundera lite över våld

Händelse 1:
Jag hade varit nere i centrum. Jag vill minnas att det var nån "Skogåsdagen"-pryl. Var väl borta en timme ungefär. När jag kom hem hade någon röjt på min tomt. Någon hade slagit sönder blomkrukor och sånt.
Reaktion:
Först blev jag helt kall. Sedan började jag koka. Om någon hade sett mig då, hade mina ögon antagligen varit brinnande röda. Jag sökte igenom området. Frågade ut ungar. Hade jag fått reda på vem det var som hade gjort det hade jag nog slagit denne gul och blå.

Händelse 2:
Jag ställde min cykel utanför Konsum vid Zinkensdamm. Jag låste inte, eftersom jag bara skulle vara därinne i nån minut, och att jag dessutom såg min cykel genom skyltfönstret. Men jag måste ha vänt mig mot kassörskan när jag betalade, och när jag vände mig tillbaks var cykeln borta.
Reaktion:
Jag blev väldigt stirrig. Tittade mig desperat omkring. Såg ingen cykel, såg ingen tjuv. Jag hittade en trädgren - nej, det var snarare en stock. Sedan kutade jag runt i närområdet. Letade bland parkbänkar och i grönområden.

I händelse etts fall handlade det med all säkerhet om busungar, men det kan också ha varit nån psykiskt störd granne som höll nån hemlig grudge mot mig. I händelse tvås fall kan det ha varit vem som helst. En förbipasserande som inte orkade gå. En knarkare eller ett fyllo. Det kan ha varit en busunge också.

Det läskiga är, och det har jag tänkt på efteråt, att det i båda fallen kan ha varit barn, och att jag i stundens hetta inte hade brytt mig ett dugg om det. Bägge gångerna var jag så enormt taggad, och hade en så snäv tunnelsyn, att jag inte hade märkt om det var en jättelik kroppsbyggare som skulle misshandlas grovt, eller om det hade varit en unge.

Jag är vanligtvis världens lugnaste typ. Faktiskt - jag är nog den minst våldsbenägna jag vet. Men just de två gångerna (som hände för flera år sedan, och med flera års mellanrum) måste jag varit i nåt slags psykiskt läge där våld var det enda alternativet.

Sånt kan vara bra att ta med i beräkningen för såna som begår ett litet harmlöst brott mot någon. Man kan råka göra det i helt fel läge i den personens liv. "Straffet" man åker på kan vara helt jävla oproportionerligt i förhållande till "brottet" man begår. Det kan sluta illa.
---
Andra bloggar om: våld