Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Ja, den är lite avskalat nervig som många sjuttiotalsfilmer är. Om du förstår vad jag menar. (Det finns säkert en term för det men jag är ingen licentierad filmkritiker.)
DET GÖR JAG ALDRIG!!! Jag var seriöst rädd för Candyman efter jag sett filmen! Kunde knappt gå på toaletten... fick blunda under hela toabesöket! Det tog faktiskt några år för mig att bli av med den candymanfobin...
12 kommentarer:
Tack för den chocken! Nu vaknade jag till.
Sådant kanske skulle få fart på en på morgonkvisten. Kanske något läskigt som jagar en upp ur sängen också, när man ligger och drar sig för länge?
anonym/ullah: Läbbigt, eller hur, :-)
Candyman - en rätt hyfsad skräckis. Fast jag tyckte att gängledaren som låtsas vara candyman var läskigare än vad han själv var.
Paradigm: Jag såg just om den. När den kom gillade jag den inte - nu tyckte jag bättre om den. Nästan lite sjuttiotalsstuk över den.
Ja, den är lite avskalat nervig som många sjuttiotalsfilmer är. Om du förstår vad jag menar. (Det finns säkert en term för det men jag är ingen licentierad filmkritiker.)
Paradigm: Inte jag heller, men man känner igen sjuttiotalsstuket när man ser det.
Åhå... Candyman eller?!
... ja... just det... läste inte alla kommentarer innan jag frågade... sorry!
maria: Som straff för att du inte läste ska du nu gå till badrumsspegeln och säga Candyman fem gånger.
DET GÖR JAG ALDRIG!!! Jag var seriöst rädd för Candyman efter jag sett filmen! Kunde knappt gå på toaletten... fick blunda under hela toabesöket! Det tog faktiskt några år för mig att bli av med den candymanfobin...
Maria: Jag vågar inte heller.
Skicka en kommentar