Jävla harkrankar. Jag kan fan inte öppna upp fönstret till mitt svettiga vardagsrum (tillika sovrum) i tio sekunder ens en gång, utan att de flyger in. De studsar på väggarna på ett mardrömsaktigt vis, och på något sätt försvinner de när man dödar dem - så att man inte kan veta om man har dödat dem, eller om de ska dyka upp igen.(Naturlig storlek, typ)
---
Andra bloggar om: harkrankar
4 kommentarer:
Jag höll på och somna och då satte min inneboende hus i helvete och studsade omkring på väggarna och hamnade på mig. Jag flög upp, men då var den, nattfjärilen eller vad odjuret nu kallas, som försvunnen. Ungefär tills jag höll på att somna igen. Bump bump fladder duns.
Det tog en timme att lura kraken och få slut på det hela. Höll på att bli galen av att nästan somna och sen få nästan hjärtattack av anfallen.
Och det var bara en det. Dom flesta är kanske ute på landet ändå.
CM: Det KÄNNS som om de flesta är hemma hos dig och hos mig. :-)
Nu när du skriver om dem så undrar jag: Var är dom? Normalt så brukar det drälla av dom inomhus men i år har jag knappt sett en enda här hos mig. Kan det vara klimatförändringar eller är det bara jag? Vette tusan.
Knapsu: Du har rätt i det. Det har faktiskt varit ovanligt lite insekter i år. Illavarslande ...?
Skicka en kommentar