Andra bloggar om: de är som barn
---
För jag är Itma Hoha M'botenbaba självplågare
Och jag har kommit ända ifrån Chitnbotnba
Strax bortom Putnchitnbu i Indien
Så sjöng Povel Ramel, och han sjöng orden lite som en parodi på hur en Itma Hoha M'botenbaba liksom kunde låta. Sjöng lite svajigt liksom, lite tjing tjong. Även om han inte menade det så, så gjorde han ändå lite narr av indier.
Nu satt jag och proggsökte lite på YouTube, och hittade Knutna Nävars låt Balladen om Ho Chi Minh. Och de gör lite samma sak. Lyssna i slutet på varje vers. I första versen är det: "en man som var ledare för folket i Vietnam" som sjungs lite svajigt tjing tjongigt liksom.
Så fortsätter det i varje vers. Det är också att göra lite narr. Inte menat så kanske, men kanske är det en undermedveten de är som små barn som vi vuxna ska ta hand om-syn som ploppar fram ändå.
Antagligen fattar ingen vad jag menar. Jag skriver alldeles för osammanhängande för att göra mig förstådd.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
8 kommentarer:
Jag fattar, inte bara för att jag är en stor beundrare av Povel. Det är helt enkelt sanslöst. Det låter som om de gör sig löjliga över Ho och den asiatiska kulturen.
Idag hade väl den låten landat hos DO eller det där rabiata Noggergänget i Malmö.
Tänk om låten är planterad i progg-rörelesn för att misskreditera dem? NÄ, förresten. Svenska Wikipedia beskriver dem som att av många proggband på 70-talet...
Povel gjorde också någon jobbig låt på engelska om olika fantasivarianter av maträtten sukiyaki fast jag minns inte om det förekom någon yngvegamlinsk svada på "japanska" eller något liknande. Men om det gör det: icke tycka bra.
Icke tycka bra... är från Naturbaarn, icke tycka braa om...
Tycka turist trist.
Antikolonialt värre.
pf/ban~ken: Va bra då fattar ni.
Ban~ken: Povels Sukiyakilåt är enbart på engelska och handlar om en som försöker beställa olika varianter, hämtade från japanska ortnamn. Den slutar med att köket faktiskt är stängt.
I den skrift som följer med De bästa av Povels Mångsidor, 5CD, berättar Povel om låten, som uruppfördes på Maxim 1979.
Redan dagen efter var lokalen full av förväntansfulla japaner som hade nåtts av ryktet. Någon olyckskorp varnade: 'Driv inte med ett folk så där, dom kan ta illa upp'. Men så blev inte fallet. Japanerna höll på att skratta sig av stolarna.
Dessutom lärde de Povel det korrekta uttalet, 'Sssskjaki ungefär.
Det korrekta uttalet är SKIJAKI, utan betoning på någon enskild stavelse. Ett japanskt U försvinner mellan konsonanterna S och K, ungefär som ett E i slutet på ett franskt ord inte uttalas.
The Ballad of Ho Chi Minh skrevs redan 1954 av den engelske folksångaren Ewan MacColl. En annan känd melodi är Dirty Old Town som bland andra Pogues gjorde populär.
Så här låter originalversionen:
http://www.youtube.com/watch?v=TO2oCO-njHU
desdi: Det var som fan! hade ingen aning. Trodde det var svenskt. Den här versionen skulle ju passa som ledmotiv till nån western. Låter lite som rawhide.
Skicka en kommentar