En idé-blogg

Andra bloggar om: idéer, drömmar, hamstrar
---
Jag har länge funderat på att göra en film. Jag tänker nöja mig med en tiominuters. När jag sätter mig ner för att skriva en bloggpost har jag inga problem alls med att fundera ut nåt att skriva. Men när jag ska skriva ett manus är det helt tomt i huvudet.

Det gäller alltså att samla på sig idéer istället, och att skriva ner dem. Jag tänker mig att jag ska skriva ner tankar jag tänker, som känns hyfsat originella. Även samtal jag medverkar i och som jag hör, ska skrivas ner. Och drömmar.

I drömmen finns inga spärrar alls. De är fulla med konstigheter som borde vara inspirerande. För mig själv alltså, inte för andra. Jag har skrivit det förr, och jag tycker fortfarande samma sak: att läsa om folks drömmar är trist.

Istället för att slita på papper och bläck skriver jag ner dessa grejor i en blogg. Det är naturligtvis en helt privat blogg som jag inte lämnar ut adressen till. Men jag ska ändå bjuda på den första drömmen (trots att det är trist att läsa om drömmar). Den är nämligen så fullständigt knasig, och antagligen späckad med symboler, att om du inte har råd att knarka i helgen så kan du fylla hjärnan med denna magiska svamp till dröm.

Plats: Mosebacke. Inne på området där orientfestivalen brukar vara.
Plats: Rom. Området mellan Colosseum och Titus triumfbåge.

Dessa ställen har smält ihop till ett och samma ställe.

Jag och brorsan är i Rom (som samtidigt är Mosebacke). Ett turistgäng befinner sig där samtidigt. Flera tjejer finns i gänget. Brorsan blir på okänt sätt ihop med en av dessa, och jag tycker att jag borde göra likadant.

Nu befinner jag mig inomhus. Det ser ut som ett väldigt torrt träskjul inuti, och jag bara vet att jag är i ett hus som är byggt ovanpå ett gruvhål i Skottvångs gruva. En tjej kommer in, och jag gör mitt bästa för att bli ihop med henne.

På golvet står en 1 1/2-meters hög träkonstruktion. Jag tror den föreställer en maskin av något slag. Det bästa sättet att få henne att gilla mig är att jag klättrar upp på den, har jag fått för mig. Men när jag har krånglat mig upp är det ingen träkonstruktion längre, utan jag sitter på en stor hamster.

Jag vet inte om tjejen tappar intresset och går, eller om hon står kvar. Hon är ute ur bilden nu. Hamstern börjar plötsligt kränga, och jag tvingas stiga av. Framför mig avlider hamstern. Från att ha varit stor som en liten ponny krymper den nu. Den krymper ihop på golvet framför mig, till en hunds storlek, och mumifieras snabbt. Nu ligger den torr och dammigt orange på golvet framför mig. Den har varit död i evigheter. Jag ser att golvet är av sand.