Andra bloggar om: betyg, skolan
---
Nu babblas det om betyg igen, denna gång är det Mona Sahlin som babblar. Eller babblas förresten - när det är politiker som babblar heter det att de diskuterar och att de inbjuder till debatt och sånt. Jag själv babblar.
Varför detta med betyg hit och dit, och att man ska ändra fram och tillbaks? När jag gick i grundskolan (typ 70 till 80) fanns det redan ett hyfsat bra system. Jag har för mig att det var så här:
Betyg i trean - Det upplevdes inte som en stor sak. Även om det fanns på papper så framfördes betyget mer i form av ett kvartssamtal.
Betyg i sexan - Lite allvarligare än det förra, men kändes absolut inte som nåt livsavgörande.
Betyg i sjuan, åttan och nian - Här hade man intrycket av att betygen ökade lite i betydelse för varje gång, vilket antagligen var tanken.
Jag hoppas att jag kommer ihåg rätt, men ovanstående är vad jag minns. Jag upplevde aldrig någon hets. Ett bra system, helt enkelt.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
8 kommentarer:
Jag har gick i grundskolan samma år som du, på ett annat ställe i landet skulle jag tro, men har samma uppfattning.
På den tiden kom man väl in på gymnasium och högeskola vare sig men ville eller inte, som jag minns det. Då spelade betygen ingen roll bara man inte ville bli läkare eller komma in på GIH.
Ullah: Eller hur, visst var det väl rätt okej.
pf: Eller Bygg och anläggningsteknisk, som i mitt fall.
På universitet fanns det flera utbildningar där det var svårt att komma in. Men det tänkte man nog inte på när man gick på högstadiet. På gymnasiet kom nog de flesta in.
Och jag gick i skolan när vi förlänades betyg varenda termin från första klass. Det var inte kul alls, även om jag klarade mig ganska bra tills jag ledsnade på skolan, någon gång i början av tonåren. Begriper inte varför jag ledsnade men har en känsla av att det hade något med biologi och hormoner att göra :-).
Som vuxen och från 90-talets början har jag upplevt hur vi ska ha betyg tills vi hamnar i den sista koman! Snart får vi betyg på hur vackra lik vi blev.
Ullah: Universitetet har jag aldrig ens funtat på.
Kersin: Antagligen. Och i kistan finns det en webkamera där folk kan kolla och sätta betyg på hur bra man förfaller.
Jag gick i själva reformårskursen – började 77 – då betygen först skippades i trean, sen i femman, sen på nåder delades ut i åttan. Det var inte heller kul, för varken elever eller lärare visste vad som skulle gälla, och alla äldre elever tjatade om hur svårt det var att hinna få schyssta betyg på bara två år. Nu ordnade det till sig, men det var rätt stressigt om man ville in på en gymnasielinje som krävde höga betyg. Såna fanns, se. Vad reformerna går ut på har jag aldrig förstått – vad man som skolunge inte gillar är väl att bli tvungen att prestera i något ämne man tycker är svårt och tråkigt. Och det lär man inte slippa oavsett system. Att barnen skulle skonas från att veta om de är små ljus eller stora puckon genom att man inte skriver ut betygen är löjligt: Alla ungar vet ändå precis vilka som är vad. Mest går det väl ut på att politikerna ska visa handlingskraft och samtidigt kunna smita från det enda som gör skolan bättre: Pengar till fler och bättre lärare och dito läromedel. Väldans vad jag skriver – får väl inte plats, kan jag tro.
Sven K: Antagligen handlar det om att alla som får makten vill sätta en egen prägel.
Skicka en kommentar