Martina Batic: -Martina Batic.
Jag: -Va?
Martina Batic: -Martina Batic. I'm here for ..
Jag: -Aha! Jajustdet. Varsågod.
Utländska solister pratar vanligtvis inte svenska. Ändå envisas jag med att tala svenska till dem. Inte medvetet, det bara blir så. Jag undrar om de tycker att jag är skönt charmig - såsom jag tycker italienare som vägrar tala engelska är - eller bara dum i huvudet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skön charm, spånigt beteende
6 kommentarer:
De tycker nog du är en skön typ. Jag brukar själv använda mig av svenska utomlands om jag inte kan språket som talas där eller om jag inte kommer på rätt ord. Bättre än att vara helt tyst.
För att inte tala om Eyvind Johnsson: julen 1923 åkte han tåg Paris - Berlin med en kompis. Mitt emot dem i den knökade tredjeklasskupén sitter en färgrikt sjavig man med medelhavsaktigt, tovigt utseende; de börjar direkt snacka om honom på hemmaspråket "Titta, vilken typ!" "Han ser ut som om n riktig skojare..." "Kanske har suttit på kåken ockå" etc. Mannen ser då och då på dem men gör inga större åtbörder förrän efter tjugo minuter, då han lutar sig framåt och säger lågt:
-Jag hörde att herrarna talade svenska; får jag kanske vara med i samtalet?
"Det har funnits många pinsamma episoder i mit liv, men detta var en av de absolut värsta" skrev Eyvind i "Minnets vägar". mannen var italiensk krogmusiker men hade bott i Stockholm i flera år på 1910-talet. Dessutom var han en riktigt hygglig prick, visade det sig.
När jag kom hem från Kenya efter 2 veckors semester tilltalade jag den svenska taxischaffisen i Malmö... inte bara på engelska, utan engelska med afrikansk brytning. Till mina två kompisar stora behållning och till min genans. Efter det så har jag inget annat än sympatier med Dolph Lundgren och Yngwie Malmsten.
Ullah: Faktiskt. Bättre än att vara tyst.
magnus: Satan vad pinsamt. Lika bra att skippa skitsnackande om andra över huvud taget, för att vara på säkra sidan.
nihon: :-D "med afrikansk brytning" :-D
Johnny: Killen visade sig tursamt nog vara rätt öppen och storsint, äcven om det var kämpigt ett tag där i kupén...
magnus: Jag tror man i allmänhet var det på 20-talet.
Skicka en kommentar