Tiggare

Apropå påvens gullegulltal (SvD, Dagen): Jag var ju utanför Vatikanen för några månader sedan - stod och köade för att komma in på vatikanmuseet. Mycket folk, och en och annan tiggare.


Vy från genom ett fönster inifrån vatikanmuseet

En av tiggarna drog ögonen åt sig: 40-årsåldern, fin men dammig kostym, låg på marken och hade spasmer (dunkade pannan i marken hela tiden), kunde inte böja nacken bakåt tillräckligt mycket för att se mer än folks knän. Han hade en hatt framför sig, och jag såg det glimma av åtminstone en liten småpeng därinne. Huvudet var täckt av golfbollsstora bölder som dallrade hela tiden.

Jag funderade: Om han är en fejk så lär han inte hålla på sådär särskilt länge, det såg alldeles för jobbigt ut. Men jag stod och köade en halvtimme, och han höll fortfarande på. Antagligen är han CP-skadad, tänkte jag då, eller också är det nåt neurologiskt.

Fem timmar senare kom jag ut ur museet. Mannen höll fortfarande på (och inte glimmade det särskilt mycket mer i hatten). Fan, tänkte jag - trots att jag inte har några pengar så skulle jag nog ha gett snubben en hundring om han låg utanför min port - nån jäkla lugnande spruta, nåt muskelavslappnande, hade den säkert räckt till. Jag tänkte att det var förjäkligt att rika Vatikanen inte kunde sticka åt honom en peng. Fan, de kunde ha gjort det i smyg om inte annat.
---
Läs även andra bloggares åsikter om påven, vatikanen, tiggare