Birger Schlaug skriver om en bok som beskriver jorden som den skulle te sig utan oss människor. Jag älskar den tanken. Ja jo - jag älskar ju inte tanken på att försvinna, men själva tanken. Tanken på en värld som sakta men säkert återtas av naturen; klängväxter som slingrar sig ut genom rostiga nyckelhål, canyon-liknande stadslandskap, en dödskalle vars ögon är ett sorkbo. Ja allt det där. Nå, boken har en kanal på YouTube, och där hittade jag den här filmen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om jorden, miljön, folktomt
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
3 kommentarer:
Hörde om den där boken på radio nyssens. Och, ja, visst är det spännande! Och obehagligt. Frågan är vad som är mest skrämmande, den illa gjorda presentatören, valet av musik eller själva scenariot.
Trevlig blogg, förresten.
Det där har varit en mini-snackis på nätet sen boken kom ut i höstas. En snygg presentation av av materialet för oss som inte gillar filmer finns här.
Jag gillar det där med att bronsstatyer fortfarande skule gå att känna igen efter 10,2 miljarder år.
erik: Tack. Jag satsar på presentationen. :-)
pf: Det betyder nog att människans höjdpunkt, det var bronsåldern.
Skicka en kommentar