Vissa avsnitt är bättre än andra. Episoderna som handlar om Marge är sämst - och när de sjunger. Men det är en smaksak. Igår såg jag ett avsnitt (från 95) som jag naturligtvis hade sett förut. Men jag måste ha missat nåt förra gången, för igår skrattade jag så jag höll på att dö. Det var slutscenen jag skrattade åt.
Avsnittet handlade om att "barnavårdsnämnden" placerade Simpson-ungarna hos Ned Flanders, medan Homer och Marge fick gå på föräldrakurs. Ungarna hade det rätt bra hos Flandrarna, och i slutet skulle de döpas i nere i floden. Marge och Homer, som nyss har klarat av kursen, räknar ut att det är där de befinner sig, och tar sig dit för att återhämta sina barn.
Homer lyckas avstyra dopet, och efter viss tvekan väljer Bart och hans syskon att återförenas med sin familj. När de går hemåt vill Homer och Marge veta hur de hade haft det:
Marge: So what was it like at the Flanders' house?Homers sätt att säga "Old painty-can Ned" (som blev "Gamle färgburks-Ned" på svenska) var det jag tyckte var så hysteriskt kul. Som om färgburkar var något verkligen typiskt för Ned, vilket det inte är. Bara jag tänker på saken småskrattar jag fortfarande.
Homer: Yeah, gimme all the dirt.
Lisa: Let's see. Dirt....dirt...well, there wasn't really much dirt.
Bart: There was a bunch of old paint cans in the garage, though.
Homer: [laughs scoffingly] Old painty-can Ned.
[the family laugh too]
---
Läs även andra bloggares åsikter om simpsons, flanders, dop, färgburk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar