tisdag, april 22, 2008

40 timmar i en hiss

Jag tänker på alla husdjur jag, och sen mina ungar, har haft genom åren. Ens eget intresse för att buren/lådan/akvariet inte ska få ta för stor plats, satt mot djurets intresse av att ha yta att röra sig på, har oftast mynnat ut i ett allmänt dåligt samvete. När djuren så småningom dör brukar jag andas ut.

Jag undrar om Nicholas White ibland tänkte på hur djur i för små utrymmen har det, när han år 1999 satt fången i en hiss i the McGraw-Hill building - i 40 timmar! Hans tid i hissen förevigades med en övervakningskamera, och åtminstone jag kommer att tänka på alla dessa husdjur jag har haft, när jag ser filmen.


via
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Uuurgghh...Jag har i och för sig en skiva där någon sjunger att tio dar i en hiss var väl inte så illa - "greatest time I ever had". Men det bandet kom från norra England och där regnar det ju jämt genom sot och rök, ås de kanske inte hade mycket att jämföra med...

stationsvakt@gmail.com sa...

Magnus: Jag har för mig att jag har läst om en städerska som var fast i en hiss (i nåt industriområde) i flera veckor, och levde på skurvatten och sen urin. Fast jag vet inte om det stämmer.

Anonym sa...

Jag köpte nyligen "Das Boot" på dvd, utmärkt film men inget att se om man har anlag för cellskräck. En extra bonus är kommentarspåret där Wolfgang Petersen berättar sakkunnigt och roligt om vad som är "på riktigt" och vad som är trickfilm, modeller m m i filmen.

stationsvakt@gmail.com sa...

magnus: Das Booten Anna heter hon. :-D

Anonym sa...

Det är intressant att jag själv ids titta på hela denna film som egentligen inte handlar om något. Men orkar inte titta på en hel dokusåpa på TV... (de har ju trots allt större frihet):)
/PaljettenQ

Anonym sa...

Behövde han aldrig kissa och bajsa?

stationsvakt@gmail.com sa...

PaljettenQ: Javisst, han gjorde ju inget. Ändå var det fascinerande.

Suvi: Jag tror han snabbkissade mot hissdören vid 2:08.