Man kan kalla det ålderstecken, eller om man vill vara snällare mot sig själv - vuxenpoäng. Jag kom nyss på ett sånt tecken (eller poäng): Stegräkning.
När jag (och möjligen andra med mig) var liten räknade jag steg. Jag visste hur många steg det var till skolan. Jag visste hur många steg det var till bibblan. Och simhallen. Jag visste hur många trappsteg det var upp till min dörr. Jag räknade alltid. Det kanske var sånt man gjorde på den tiden när inga mp3-lurar störde bort verkligheten - man hade inget bättre för sig.
I Berwaldhallen finns det en backe. Det är en garage-nedfart. Från markplan kan man via en garageport ta sig ner till bottenvåningen. En backe. Jag har gått den backen upp och ner i flera år nu, men inte förrns nu kom jag på att jag kanske borde räkna hur många steg den krävde.
50 steg blev det, eller möjligen 51.
---
Läs även andra bloggares åsikter om barndom, vuxenhet, ålderstecken, vuxenpoäng, steg, räkning
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
11 kommentarer:
Hur många meter blev det då?
kanske ungefär 50 meter,eller vad tror du?
Har du så kallade enmetersteg.
från P
Haha. Ja, det är tråkigt att dagens barn och ungdomar har blivit så fantasilösa, med tanke på alla elektroniska prylar som omger dem. Nog var det bättre förr, när man fick komma på sätt att underhålla sig själv på! Nu finns det ju till och med elektroniska stegräknare! Tekniken går framåt med stormsteg 8-) avs. wwww.linneaborgcrantz.blogg.se
P: Ganska kraftig uppförsbacke (=korta steg). Jag skulle tippa högst 25.
linneaborgcrantz: Ja jag ska inte gnälla. Jag är själv utrustad med både mobil, stegräknare och mp3-spelare.
Jag nöjer mig med mobil. Fick en stegräknare av min arbetsgivare, men fattade aldrig hur jag skulle använda den eller varför.
Ullah: En sån kan vara en liten sporre om man tränar.
Det är nog inget för mig.
Ullah. ge bort den till nån - som valborgspresent.
Nej, jag vill nog inte plåga mina medmänniskor med något jag själv inte uppskattar. Ingen på arbetsplatsen verkar ha gjort det, för övrigt.
Ullah: Jag har en idé. Blogga om att du inte gillar'n, och att du lottar ut den.
Jag slängde den i ett avlägset hörn och har inte sett till den sedan dess. Annars skulle du ha kunnat få den.
Ullah: Tack, men jag har.
Skicka en kommentar