I morse när jag var på väg till jobbet såg jag en polisbil. Den gled sakta fram och tillbaks på vägen i morgondimman. Jag undrade vad som stod på, eftersom mina krokar brukar vara ganska händelselösa på tisdagsmorgnarna. Jag tänkte att jag skulle kolla in tidningarna när jag kom till jobbet, ifall det stod något om saken.
Till att börja med gjorde det inte det. Men sen började nyheterna droppa in: Aftonbladet, DN, SvD och Metro.
Det visade sig att en 59-årig man hade knivskurit sin 41-åriga fru och sin 19-åriga dotter svårt, och att detta kanske hände när jag satt och åt min morgongröt cirka 40 meter därifrån. Det är liksom inte det man tänker ska hända alldeles i närheten, när man sitter där på morgonen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om knivskärning, våld, blod, polis, fäder, fruar, döttrar, skogås
2 kommentarer:
Visst är det märkligt att dessa hemska grejer händer i vår absoluta närhet. Man går i skogen med hunden, och en bit bort blir någon våldtagen i ett buskage. Eller en liten flicka cyklar för första gången ensam hem fr fotbollsträningen, och försvinner fem hundra meter fr hemmet. Att släppa taget om ungarna är inte det lättaste, när man ser den verklighet som tränger sig på.
//en mamma som vill ha peace in mind
anna: Det är helt sjukt det som händer omkring en. Det klassiska är ju att alla vet vad de gjorde när Kennedy sköts, eller Palme, eller när WTC-tornen föll. Men egentligen håller man ju alltid på med nåt när det händer stora/viktiga/läskiga saker någon annanstans, men man reflekterar inte över det efteråt.
Skicka en kommentar