En rätt lång text

Rent "dagboksbloggande" - tja, det var ju ett tag sedan. Om någonsin förresten. Och faktiskt, vad skulle någon ha för nytta av att veta om hur mina dagar är. De flestas dagar liknar antagligen varandras: Man sover, äter, jobbar. Det finns ju variationer: man ligger sömnlös, man slarvar med maten, man är arbetslös eller pluggar. En del är gifta och andra inte. En del har barn och andra inte. En del är sjuka och en del är friska. Så rent dagboksbloggande är ju inte så intressant.

Intressant kan det bli om man väver in sitt lilla liv i den stora, yttre väven. Om man kopplar händelser omkring sig till det som pågår på insidan, så att säga. Till exempel skriver Maria Abrahamsson i SvD: "Jämställ sexsäljaren och köparen", då skulle jag ju förslagsvis kunna redogöra för mina egna tankar och erfarenheter kring prostitution.

Men har jag några såna erfarenheter då, som skulle kunna vara värda att dela med sig av? Nja, en tanke har jag faktiskt. Den enda prostituerade jag någonsin träffat är en på malmskillnadsgatan. Jag hade fått punka på cykeln i kungsan, och kom dragande med den. Jag passerade henne och hon kommenterade saken. Om hon tyckte det var lustigt att jag hade fått punka eller om hon erbjöd nån slags hjälp med saken minns jag inte.

Så om någon frågar mig om horor så är denna händelse den enda jag har att komma med. MEN - där lurar jag mig själv. Jag jobbade som vakt på centralen i hur många år som helst, och har ju haft att göra med hundratals horor (om jag får använda det ordet). Jag måste ha pratat i timtal med horor. Och slängt ut dem från centralen, och gripit en och annan, och ibland bara snackat skit me'rom.

Och där har vi tanken jag talade om, den som möjligen kan vara värd att dela med sig av: jag räknar inte dessa prostituerade som jag har haft att göra med som prostituerade. De har oftast varit knarkare. Själva prostitutionen har bara varit en sätt att skaffa knark. De manliga knarkarna fixade pengar på andra vis. Jag antar att horandet var det enklaste och smidigaste sättet för kvinnorna att skaffa pengar.

Om man hade erbjudit någon av dessa kvinnor att putsa ett fönster för samma summa som sexet kostar, är det mycket väl möjligt att hon hade gjort det istället - eller ibland, som omväxling. Men jag vet inte. Så det jag ville ha sagt är ju bara att det är en intressant tanke att jag inte räknar någon som horar för pengar som hora, utan som någon som skaffar pengar bara. Och då infinner sig ju tanken - vad är då skillnaden mellan horan och mig?
---
Läs även andra bloggares åsikter om dagboksbloggande, bloggande, tankar, prostitution, horor, jobb