lördag, augusti 30, 2008

Körkort

En gång för länge sedan fick jag för mig att jag skulle släktforska, eller åtminstone börja på lite grand. Det var efter att min farmor hade dött, men innan min farfar gjorde detsamma. Så jag passade på att be farfar prata på lite om släkten. Tyvärr var hans minne ungefär lika dåligt som mitt är, så det blev väl mest en massa små anekdoter.

Det hela rann ut i sanden, men saken resulterade i alla fall i att jag numera är i besittning av en jätteliten resväska full av gamla foton, vykort och en del dokument, som åtminstone duger till att stoppa i scannern och blogga om. Det här är min farfars gamla makulerade körkort.

Detta är min farfars gamla körkort.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

6 kommentarer:

Peace in mind sa...

Shit vad bra att du sparar...själv slänger jag allt som kommer i min väg och jag inte tror mig behöva den närmsta veckan!

Lite lik farfar, visst?

Daniel sa...

Inte så dåligt att ha foton och sånt. Det är betydligt mer än jag har av mina far och morföräldrar faktiskt. Och mina föräldrar har mig veteligen inte sparat så mycket sånt heller eftersom de är väldigt mycket för det där med att slänga "gammalt skräp" tyvärr.

Anonym sa...

Stilig man!
:-) Molly Ginger.

stationsvakt@gmail.com sa...

fru kaos: Jag är också en sån som slänger efter mig. Vill man söka spår efter mig får man leta på nätet.

Molly. Javisst vara han.

Plastfarfar sa...

Någonstans i någon släktgömma ligger förhoppningsvis min mormors körkort, taget i början av 20-talet.

Löpnumret är två- eller tresiffrigt. Vore kul att hitta det igen.

stationsvakt@gmail.com sa...

pf: Oj, jag hade ingen aning om att man ens behövde körkort på den tiden.