tisdag, oktober 21, 2008

Som mobbare

Ett spel som verkar ganska lagom gulligt och som verkar vara så fint funtat att man kan designa sina gubbar samt banorna själv har dragits tillbaks. Man är rädd att det kan såra muslimer (man får tydligen inte blanda korancitat med musik .. eller nåt i den stilen, och det är tydligen gjort här).

Man är rädd att det kan såra muslimer. Det verkar alltså inte ha haglat in en massa dödsdomar mot tillverkaren (Sony), utan man har antagligen bara fått små varningar. Ja vad gör man? Jo, man ber så väldigt mycket om ursäkt och lovar: -Vi ska geeeenast dra tillbaks vårt spel och ändra om det.



På mig låter det precis som hur det funkar med mobbare i skolan. Den elaka eleven behöver inte ens vara elak, utan det räcker med stämningen han skapar omkring sig - de andra eleverna böjer sig efter hans vilja. De har inte helt klart för sig just vad hans vilja är, så resultatet blir att vad de än gör så tittar de ständigt lite underdånigt mot honom för att hålla koll på att det de gör har hans godkännande.

Elevgruppen delar upp sig i tre delar. 1: En del har ingen aning om vad som pågår och sköter alltså sitt. 2: Under mobbarens paraply samlas de som är likadana som han själv samt de som blir hans vänner för att rädda sitt eget skinn. 3: De som lever under hans ok och därför upplever skolgången som en plåga.

Jag vet egentligen inte hur de olika grupperna känner det efter skolgången när några år har gått, men jag antar att de i grupp två, de som sällade sig till mobbarens gäng för att skydda sig själva, skäms lite och mår förhoppningsvis rätt dåligt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,