Har du någon gång upplevt, eller haft känslan av, att det pratas om dig bakom din rygg? Såklart du har - eftersom det har hänt. Det har hänt alla, och för det mesta är det nog, som tur är, snällt prat. Om det är snällt heter det förresten inte "bakom din rygg".
Jag brukar tänka så, att nu pratar de säkert om mig. Det kan vara om man har kommit in i ett rum där folk redan sitter och pratar. Man dyker upp, tar lite plats och kläcker ur sig nåt. Sen går man. Nu pratar de säkert om mig, kan man tänka då.
Det är ingen paranoja-känsla, utan bara ett konstaterande, eftersom man vet att man ofta pratar om nån när man pratar med nån. Och för det mesta säger man snälla saker.
Igår var det FN-dagen, och i mitt fall handlar det då om att hissa ett gäng svenska flaggor. De ska upp vi soluppgången och ner vid solnedgången. Igår glömde jag att ta ner dem. Jag kom på det mitt i natten, typ halv ett. Jag ringde mina kollegor som jobbade natt.
När man ringer till nattjobbare hör man nästan den trötta, frusna stämningen genom luren. Man vet att de inte gör många knop i onödan. När man jobbar natt gör man det man ska göra och inte så mycket mer. Jag vet, för jag har jobbat natt.
Jag förklarade mitt ärende, att ett gäng flaggor fortfarande satt uppe därute i den mörka, kalla, våta natten, och att någon borde hala dem. Ingen liten suck undslapp den jag talade med, däremot fick jag lyssna på några sekunders talande tystnad.
Sedan kröp jag ner i min varma säng, och det var då jag fick känslan av att nu talar de nog om mig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om prat, chit chat, snack, skvaller
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
Om jag var nattjobbaren där på Hallen skulle jag skrattande klivit ut och halat, i tron att han den där skojiga stationsvakten säkert skulle tacka mig med en fet julklapp...god choklad, nån stark flaska eller nåt...
...och viskade om hur galet kul han är den där mannen...falgghlning mitt i natten...haha
...flagghalning, kan man också säga...
Pim: Jag gissar att det nog mer handlade om rynkade pannor och grymtanden. :-)
Negativ uppmärksamhet är bättre än ingen alls så jag antar att du får vara glad åt det lilla i det här fallet. ;)
... i ditt fall skulle jag inte ha ringt. Mig veterligen skall det ronderas nattetid och om flaggorna är halade, så vet vi att nattpersonalen sköter sitt jobb.
Jag tänker alltid att "nu tutar de på mig" så fort jag är ute i trafiken och hör en biltuta. Även om det är uppenbart attd te int eär så.
Nästan samma sak som "nu talar de om mig" eller hur?
Strange är vad det är.
Pumita: Haha, bättre att vara, om inte älskad, så åtminstone hatad av jobbarkompisarna. :-D
Alexandra: Det skulle nog bara ha varit mörka, våta trasor som syntes där i mörkret, så det hade de nog missat.
Mary: Så tänkte jag också på den tiden jag hade bil ... och jag har anledning att tro att det också var så. :-D
Skicka en kommentar