Ja ni vet, såna där små ofarliga vardagsnojor bara. Inget att bry sig om - de sätter som mest bara lite krydda på tillvaron. Nu har jag, utan att jag har märkt det förrän den var fullt märkbar, utvecklat en ny sådan.
Det är nämligen så att jag har ganska dåligt rinn i badkarsavloppet. Som gammal röris kunde jag lätt råda bot på saken, men som med så mycket annat har det inte blivit av. Jag badar, och medan vattnet sakta sipprar iväg står jag och rakar mig.
Nu är det så att badkarets tömning brukar ta ungefär den tid på sig som det tar för mig att raka mig klart. Troligen startade denna lilla noja på det viset. Vid något tillfälle fick jag antagligen för mig att jag skulle vinna över vattnet, bli klar innan badkaret var tomt.
Jag vet inte om jag lyckades då, men sedan dess tävlar vi jämt, badvattnet och jag. Jag vinner alltid, även om detta ibland har inneburit att rakningen har blivit slarvigt utförd. Och det kan den få bli, för alternativet är ju att annars kommer något hemskt att hända.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vardagsnojor, tvångstankar, badning, rakning
7 kommentarer:
Något hemskt, som att avloppet slammar igen och du måste rensa det. Och så vill vi ju inte ha det, så skynda på med rapsoljan och hyveln!
Bara du inte karvar loss en bit av ansiktet i stressen
håkan: Jag tror att just rapsoljan bidrar till igenproppandet. :-)
jansson: I så fall ska jag söka huvudrollen i Face Off 2, om den nånsin kommer. :-)
Nej men - märker jag nu - jag har förlorat mina nojor!
Som när man gick till skolan och måste gå på ett visst sätt på trottoarernas betongplattor. Det är ju helt borta.
Jag kanske borde börja raka mig?
wv: Nuciare. Nuciare necesse est.
ab. Som jag skrev - små vardagsnojor är en krydda (så länge de inte tar överhanden).
i am neurotic.
p-e: hehe, ja där fanns det att plocka av. .-)
Skicka en kommentar