Jag är lång, typ en och nittiotvå, men jag har ganska smal benstomme. Jag är ingen person som ska väga mycket; när jag var mellan 18 och typ 40 år vägde jag mellan 80 och 85 kg, och det verkar vara en vikt som jag bör väga. Så vad vägde jag nu? 99,8!!!!
Till på köpet sitter allt på framsidan - inte en droppe fett har lagt sig runt armar och ben. Ja, om jag inte har nyårslöftat förr så borde jag göra det nu. 99,8! Nå, tro't eller ej, jag kan faktiskt förmå mig till rörelse och ansträngning ... om det kniper, men kan jag skippa dessa mängder mackor jag vräker i mig morgon och kväll? Jag vet inte - kanske.
Problemet är egentligen detta: Varför? (förutom att kroppen, eller åtminstone hjärtat, kan explodera som en överhettad ångpanna) Jag saknar den där riktiga sporren.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fetma, övervikt, mage
19 kommentarer:
Du som är gammal simmare -- kan kanske ta något av dina gamla rekord och lägga på ålders- och viktprocent på något magiskt sätt och få fram en rimlig tid och sedan och ha som sporre (och ge dig faaan på) att slå det där nyuppfunna rekordet?
Ja, simma var precis vad jag tänkte skriva.
lotten/ullah: Bra ide, men min simhall chockhöjde inträdesavgift för några år sedan, och trot att det fortfarande är överkomligt vill jag inte stödja sånt.
Jag tror det får bi gåing. Och att jag klipper mig - där borde jag tappa ett par gram.
Damma av gåstavarna vetja!
pf: Det kanske lutar dit så småningom. Men eftersom jag tenderar till att överdiva (typ slutköra mig totalt) är det bäst jag börjar med gåing.
Är man modebloggare SKA man tjata om sin vikt...hör liksom till imagen. Och förresten heter det power walks, inte gåing:)
Pim: "hör liksom till imagen" - Nä, det hör liksom till magen. Powerwalk .. tja, jag vet inte om det är tillräckligt mycket power i mitt gående för det ordet.
Akta´re, imagen kanske sitter i magen. Din pondus som modebloggare får du inte slarva bort.
Pim: Det bestämmer min karaktär.
Haka på mig och några andra kompsiar som ska springa Midnattsloppet i sommar, vet jag. En mil är ganska lagom - inte alls lika bindgalet som ett maraton, men ändå tillräckligt för att man ska vara tvungen att träna till sig lite. Jag ligger ocksås trax under 100 och bårde nå 85, så...
(och så får vi en ursäkt att träffas, dessutom)
John: Nej tack, mina gamla simmarknän skulle inte klara det. Men jag träffas gärna i samband med loppet - det var ju längesen sist.
Ja du Johnny, det är inte lätt att banta på rätt sätt.
Du har nu en farlig ålder och som du beskriver dig själv så är du på gränsen till en hjärtinfarkt p.g.a övervikt.
Börja med att halvera antalet mackor en vecka sedan halverar du nästa vecka o.s.v
Fortsätt sedan med att gå - 3 ggr första veckan,öka därefter vecka för vecka och jag lovar dig att "macksuget" försvinner samt att du får mer energi. Du hinner blogga ändå.
Fortsätt rapportera vecka för vecka, alla dina läsare är intresserade.
Fortsatt Gott Nytt År
Pedro Grande
Pedro: Tack, det är sån pepp jag nog antagligen behöver.
Mackor är ack så lömska. Och ack så goda.
Suck.
pgw: Suck, säger jag med.
Men å jag har hittat en like. Mackor är livets goda och jag kan inte kan inte hålla mig från dessa. Det är en alltför stor uppoffring :P Idag blir det knäcke med ost och skinka. Det är väl nyttigt? Va va va va?
Christina: Prova med honung under osten. jag vet att det låter rubbat, men det kan vara värt det. :-)
Jag säger bara GI.
Då kan du kissa de där mackorna goodbye förövrigt. Men, för en gammal matmissbrukare som jag passar GI fint. Det är mycket roligare att knöka i sig ostar och kött och korvar (och ostar) än potatisar och ris. Och det fungerar.
/Max
Max: Men ska man bli mätt blir det dyrt.
Skicka en kommentar