torsdag, februari 19, 2009

Klassernas språk

Det är fruktansvärt jobbigt att vara utan mp3-spelare (den pajade); jag, som sedan två år tillbaks endast har lyssnat på ljudböcker, har fått gå tillbaks till pappersvarianten. Bibblan är stängd när jag kommer hem på kvällarna och köpeböcker är dyra - alltså blir det till att gräva i den egna bokhyllan.

Jag har rätt många böcker, och har läst en hel del av dem. Men en del är såna jag har hittat; jag har väl stått i nån grov-sop, antar jag, och tänkt: >>Hmm, den här kan jag nog läsa nån regnig dag>>, varpå den förpassas till bokhyllan för att därefter aldrig plockas fram. Det är såna böcker jag nu tvingas rota efter.
Skrivandets hantverk
Sven Wernström berättar om sina egna arbetsmetoder och ger råd till dig som vill skriva
Jag bläddrar lite i den, och hittar genast några guldkorn. Dessa handlar om de olika klassernas språk, och här kommer ett litet utdrag:
Överklasspråk
Överklasspråket är ett maktspråk. Makthavarna har intresse av att hålla oss andra i okunnighet, lura oss och dölja verkligheten för oss.

Medelklasspråk
Medelklasspråket möter vi först som lärarnas och läroböckernas språk. Man känner igen det på att det är neutralt, utslätat, känslofattigt.

Arbetarspråk
Arbetarklassen är den förtryckta delen av befolkningen. Det avspeglar sig också i vårt sätt att tala och i vårt val av samtalsämnen.
Men jag ska inte bara raljera över boken. Jag bläddrar lite i'n, och det verkar finnas nyttiga lärdomar att inhämta där också, som svaret på frågan "Vad är en A4-sida?" och liknande.

By the way, förresten, så är mitt bidrag till arbetarspråket (eller kanske man ska säga "det skrivna talspråket") att jag ofta förkortar ord, till exempel att jag skriver "i'n" istället för "i den". Men det gör jag nog mest för att det ser kul ut.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

20 kommentarer:

Ullah sa...

Tänk vad många böcker av Sven Wernström man läste när man var liten på sjuttiotalet.

Johnny sa...

Ullah: Jag kollade upp hans böcker på wikipedia. Boken "Trälarna" ringde nån liten klocka. Kanske har jag läst den.

Pumita sa...

"Vad är en A4-sida?"

Den frågan kommer ungarna att ställa i en inte för avlägsen framtid. Vänta bara.

Trist att inte ha tillgång till bibblan. Jag skulle inte överleva utan.

Johnny sa...

Pumita: Nå, det är ju öppet på lördagförmiddagarna, men jag hittar inte mitt lånekort, och jag haar slarvat bort så många att jag inte vågar fråga om ett till. :-o

Pumita sa...

Då får du vänta tills de inför utlåning med fingeravtrycksmetoden. ;D

Johnny sa...

Pumita: Den dagen längtar jag efter.

Jan E sa...

Wernström var (eller är) en fullblodskommunist. Jag gissar att boken du bläddrar i är från 70-talet? Då uttryckte sig kommunister alltid på detta klasskampsretoriska sätt. Men han kunde tydligen skriva fängslande ungdomsböcker.
Får jag fråga vad det är för fel med pocket? Du kan ju hitta skitbra böcker för 60 spänn. Inte mer än en stor stark på krogen.

Johnny sa...

Jan E: Boken är från 79 (rätt sent alltså) och nu har jag hunnit läsa några sidor. Fullblodskommunist är bara förnamnet.

Av nån anledning visar det sig alltid att den bokstavsmärkning som finns bakpå de böcker jag vill läsa återfinns en bra bit in i alfabetet.

Marcus sa...

Di härna sammandragningarna du utsätts för (i'n t.ex.). Upplever du att du gjort så under en längre tid (> 2 år)? Jag frågar eftersom jag på eget bevåg tycker mig ha noterat förekomsten relativt nyligen (6-12 månader), sett det som en uppfräschning av Stationsvakt, men varit för blyg för att fråga innan du tog upp det. Och jag är för lat för att kolla arkivet. Eller testar du bara nu om din nya stil passerat obemärkt?

Johnny sa...

marcus: Jag har nog börjat relativt nyligen, tror jag. Jag tror helt enkelt att jag kom ifrån att man måste skriva så förbaskat korrekt hela tiden. Dessutom är metoden bra mot upprepningar i texten.

Magnus sa...

Wernström var rätt väl represnetrad på min gamla skolbibbla och även "Skrivandets hantverk" fanns där, så jag läste i den en del. Visst är den rätt fyrkantig ibland i sin approach - det är inte Augustssons "Att skriva prosa" vi talar om - men den inehåller nog också en hel del nyttiga tips, och den är förvisso inte skriven för akademikerbarn med bokfrälsta föräldrar.

"Trälarna" läste jag aldrig, men hans tidiga deckare "Arrestera Tryckfelsnisse!" om en rypografkille som kommer en förfalskarliga på spåren är både fräsig, oförutsägbar och spännande.

Johnny sa...

Magnus: ja han hymlar verkligen inte med vad han tycker, vilket är ganska underhållande. och javisst, boken innehåller ett gäng bra tips för den som vill skriva.

P-E Fronning sa...

Johnny, det är ju bara kul att du leker lite med språket, särskilt som du tydligtvis har en god språklig grund att stå på. I annat fall hade det antagligen blivit jobbigt att läsa.

"Trälarna" förekom, vill jag minnas, som barnprogram (!). Jag antar att det bygger på samma bok eftersom temat var klass och klasskamp genom historien. Den var illustrerad och möjligen enkelt animerad. Då tyckte jag att illustrationerna var hemskt fula och jag tror att jag skulle hålla med mitt yngre jag idag.

Johnny sa...

p-e: Jag kollade på fimdatabasen, och jorå:
http://www.imdb.com/name/nm0921548/

"aka The Thralls " - :-D

Magnus sa...

Sista boken i Trälarna-serien har, vill jag minnas, den feta baksidestexten "En tuff berättelse om hur det är att växa upp i ett samhälle som har något att dölja". Det lät übertöntigt på 70-80-talen skulle jag tro, men sitter nog inte lika fel idag (ifall man har någon slags socialistiska utgångspunkter)

Johnny sa...

Magnus: Det låter fortfarande rätt übertöntigt , tycker jag. :-)

Magnus sa...

Johnny: För många adjektiv och laddade ord, skulle Hemingway sagt. Börja med att stryka "tuff". ;)

Johnny sa...

magnus: Tuff försvann tillsammaans med åttiotalet. Kanske dags för en revajvel?

P-E Fronning sa...

Så det var danskj*vlar som gjorde film av den...
"Tegnefilmskaberen Jannik Hastrup viste sig stadig at være trofast overfor sine politiske idealer, da han i 1978-80 med støtte fra Sveriges Radio TV2, Det danske Filminstitut og Statens Filmcentral producerede en serie tegnefilm, der var baseret på den marxistisk orienterede svenske forfatter Sven Wernströms romaner. Det blev i første omgang til en trilogi, hvis hovedsigte var at vise, at der består en principiel lighed mellem den situation, som fortidens trælle befandt sig i og den, nutidens arbejdere må udstå. Såvel trællene som arbejderne blev udnyttet af magthaverne til disses egen fordel, men forfatterens sympati var umiskendeligt hos de svage og udnyttede i samfundet. Bag det hele ligger ideen om klassekampen og den revolutionære modstandskamp, som ifølge teorien ville ende med at arbejderne overtog magten, og at ejendomsretten til ressourcerne og produktionsmidlerne blev kollektiviseret statsejendom."

Johnny sa...

p-e: Lika bra det kanske. En del sköna bilder på den länken.