Ibland tröttnar jag på bloggen. Min egen alltså, inte andras. Tro't eller ej - ibland hatar jag min blogg så mycket att jag vill stänga den, slänga den. Så kan nog många känna. Bloggar man tillräckligt länge är det ofrånkomligt. Jag har bloggat länge, och detta självblogghat (som antagligen har nåt med utbrändhet att göra) dyker upp då och då. Vi kan kalla det att man är bloggbränd.
Ibland tystnar bloggar. Ibland uppdateras de inte längre. Ibland är det för alltid och ibland pausas det lite bara. Det är så folk gör - slutar eller pausar när de blir bloggbrända. Gör jag så? Nä, det har jag märkt, jag gör precis tvärtom - jag bloggar ännu mera (med känt resultat). Varför gör jag det?
Vill jourhavande psykolog vara vänlig att svara på det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bloggande
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
19 kommentarer:
"Förnekelse".
Du vill inte riktigt kännas vid dina känslor, du blundar för dom och kör på utan att låtsas om dom.
Nu är jag ju varken psykolog eller jourhavande, men...
*Tar fram stetoskopet och lyssnar noga på bloggen här på skärmen*
Utlåtande: Detta är en frisk blogg med blandade idéer och en humoristisk underton. Den sprider glädje på ett sätt som är nödvändigt för mänskligheten.
Låt stå!
Hmmm, det är ett tecken på att ditt missbruk accelererar. Du behöver större och större dos för att nå verkan. ;)
Som en som haft bloggutbrändhet många ggr kan jag ju delge mitt tips för att få tillbaka glädjen: Bloggpauser. En vecka utan bloggposter rättar till det mesta.
En av mina äldsta flickrkontakter brukar få spelet lite då och då. Tre gånger har han avslutat sitt konto och slängt alla tusentals bilder han laddat upp. Efter någon vecka dyker han upp igen. Och börjar om.
Haha .., det händer ibland att tanken kommer till mig också .., men det går snabbt över ..-)
(Jag brukar tänka att .. ja, ja, det är frivilligt att läsa .., så har man liksom garderat sig.)
Jag tror att det är ditt undermedvetna som försöker stoppa dig från att sluta. Du tror att du är trött på bloggen, men det är du inte.
alla: Tack för inputen. Hatet mot den egna bloggen har inte riktigt lagt sig ännu, men ni lindrar.
Jag brukar drabbas släng&stäng lite då och då. Alldeles nyss förresten. Men så får jag den där extra lilla kraften att fortsätta. Så har det varit var tredje månad ungefär.
Alltså: Känslan är övergående.
Johnny!
Bloggandet har blivit en del av din identitet!
Det är ett sätt att föra ut sitt jag...
Nu vet jag inte om du är en "storpratare". Ibland kan vissa vara både och. De pratar mkt (och gärna), men har ändå detta behov av att skriva.
Herregud, om du inte bloggade...vad fylla ut den tiden med? Fotograf?!
Författare, kanske
:-) Molly Ginger.
frk: Jo jag vet, man förtränger känslorna ett tag till. :-)
Molly: Tack för att du låter så snäll. Så här är det - jag känner att jag har ett enormt skapandebehov, och bloggandet har hittills varit det enda som har kunnat ge utlopp för det.
Du har ju varit bloggopat så länge jag kan minnas...
;)
Bengt: Bra ord! Vi lägger till ett i: Bloggiopat (lägg det nu på din nanoblogg, Bengt).
Jag känner igen. Ibland blir det för mycket av sig själv helt enkelt, så har i alla fall jag känt. Bättre att ligga lite lågt ett tag och sedan återkomma när "självhatet" lagt sig :) Jag ska försöka mig på en psykologisk analys angående din bloggambivalens. Du uppfattar dina alster som sämre när du är i detta stadium och därför kompenserar du med tio extra för att du anser att 1 bra= 10 intelikabra :) Tja, jag försökte i alla fall..
the season: Det jobbiga är ju att din analys låter helt rätt och rimlig.
Har klurat ut en bra term till dig. utbloggad...
Anonym: Bättre än utbuad i alla fall. :-)
Jag är visserligen en ny bloggare och upplever det svårt att få en riktig överblick i flickr och här. Man kommer lätt till sin egen blogg och står där och stampar. Jag är redan besviken på mitt bloggförsök som kanske endast är tre dagar gammalt.
Då man är med i diverse forum bortomkring så upplever jag att man lätt kommer UT, men i stationsvakt och flickr tycks man få chansa och göra sökningar på måfå. ( ? ).
Jag tar denna tråds huvudrubrik som ett exempel. Jag såg den för första gången kanske för två dagar sedan. Jag ville lämna en kommentar men var inte mogen för det. I dag då det var dags att skriva detta så fick jag söka ordentligt och försöka minnas något av rubrikes innehåll. Det gick till slut och jag är här nu.
Med reservation för att jag är ny och okunnig så känner jag mig instängd i mitt eget hörn och det finns ingen riktig överblick för att komma till er andras saker.
Jag börjar redan känna av en blogg-frustration som kanske rimmar med ådran i huvudinlägget.
Man må tänka på att bloggar, med till exempel bilder, är ett slags konstnärligt uttryck och enligt min erfarenhet är sådana kanaler väldigt svåra som tillfredställande faktor. Resultatet kan bli att man ältar och ändrar mycket och till slut är konstverket överarbetat och förstört. Då känner man sig ganska bränd. Tid och energi har kastats i sjön och sjunkit. För att rädda det sjunkna skeppet så försöker man bärga det, vilket till slut resulterar i att man själv ligger drunknad bredvid sitt hopplösa skepp.
Då man visar ett "konstverk" så kan andras tolkning och reaktion vara helt uppåt väggarna; man är helt missförstådd och sopad under mattan. Då man visar konstverket så gör man det för att man menar allvar men "skotten" träffar inte där de ska. Man får bara tillbaks dem i form av ont och man sjunker halvdöd ned.
Jag har väl här försökt komma med ett slags förklaring men har ingen lösning på problemet.
Jag återkommer säkert senare då jag riktigt bränt i hjäl mig i mitt eget blogghörn.
flizzaff: Men nu för tiden måste man inte blogga egentligen. Egentligen kan man använda flickr som blogg. På nåt vis gör ju faktiskt du det.
På tal om överarbetade konstverk - jag har faktiskt skaffat mig en sån blogg. Bilder som i de flesta fallen är totalt överarbetade/vill vara konstnärliga, men som jag inte har velat slänga ändå:
http://vacuiphobia.wordpress.com/
Skicka en kommentar