På väg hem från Café Fåtöljen hade det blivit kallt igen. Kylan var inte bitande, men nåt åt det hållet. Vi (nå, det var väl mest jag) började spekulera i om det fanns mildare och/eller grövre varianter av bitande kyla - kanske:
Tuggande kyla.
Nafsande kyla.
Ungefär där tog det väl stopp. Just nafsande kyla, i alla fall, tyckte jag det borde finnas utrymme för bland alla de otaliga väderbeskrivningarna som blåser omkring mellan oss kallpratare, men just hur en sådan kyla känns har jag inte riktigt funderat ut ännu.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kyla, väder, ord, beskrivningar, bitande, tuggande, nafsande
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
Nafsande kyla. Gillar det. Kommer att komma in i min vokabulär.
C B: Vad bra. Det kanske passar vissa köldgrader och vindstyrkor. :-)
Ska man gradera det, så är nog nafsande kyla den mildaste varianten. Inte på fullt allvar liksom. Bitande är värre. Riktigt kallt! Och TUGGANDE?? Hu!! Det måste väl vara den kyla man känner precis innan man helt fryser ihjäl?!
Nafsande kyla - det låter som den sortens kyla som letar sig in mellan kragen och halsduken... envis och ovälkommen!
Laila/ab: När kylan håller på att leta sig in, då är den kanske nafsande. När det är inne helt och hållet och man inte blir av me'n, då kanske den är tuggande.
Ibland tycker jag nästan att jag råkar ut för en idisslande kyla - en sån som liksom först nafsar, sen biter tag, tuggar runt, sväljer ner en, för att sedan hulka upp en igen för fortsatt huttrande kyligt tugg. Brr!!
petronella: Usch ja, känner igen den där.
Skicka en kommentar