söndag, mars 22, 2009

Långlivat gräm

Märkligt alltså, att gammal grämelse kan leva kvar genom ett fotografi och in i nuet. Jag snokade igenom fotolådan idag, och hittade den här gamla bilden. Vad kan det vara för år? 1977 kanske.



Nå, det gamla minnet flöt upp till ytan och nu kom jag ihåg - hur jag grämde mig där. De andra hade fått de nya träningsoverallerna - med namnen tryckta på framsidan - men jag hade fortfarande den gamla. Jag minns inte varför det var på det viset, men så var det.

Och konstigt nog grämer jag mig fortfarande när jag ser bilden. Trots att massor med vatten har runnit under broarna och trots att jag nu inser att jag faktiskt hade den snyggare overallen där. Trots att säkert inget av dessa plagg ens existerar längre och trots att jag inte minns vilka de andra på bilden är, så grämer jag mig. En slags avundsjuka som har lämnat ett lite ärr, kantänka?
---
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

9 kommentarer:

Elisabet sa...

Jaså, herrn har simmat?

Då är du säkert bredaxlad då.

Det är snyggt.

Manligt.

Översättarhelena sa...

Du är ju lätt sötast på bilden också!

Ullah sa...

Min lillebror såg ut ungefär sådär.

Anonym sa...

Ibland tror jag att allt det här med träningsoveraller och trikåer gick till klar överdrift under sjuttio och åttiotalet.Om inte annat så luktar detta ämne husvagnssemester lång väg.Tro mig,jag vet ha ha ha ...

PelleTrix

Johnny sa...

Elisabet: På min tid styrketränade vi inte, så dagens simmare är mycket kralligare än gårdagens.

ö-helena: tack. :-)

Ullah: Småkille-looken. :-)

pelletrix: Sjuttiotalets overaller var snyggare än åttiotalets, tycker jag.

Peace in mind sa...

Helt klart ett litet ärr. Jag har några sådana lagrade. När alla andra hade V-jeans var det inte roligt att gå till skolan i gröna gabardinbyxor...

Intressant hur det gamla bubblar upp och liksom tar plats, fastän vi idag strävar efter egen stil/ickestil:)

Johnny sa...

Pim: Ja, och det är jäkligt synd att man som liten inte fattar att det är man själv som ser cool och originell ut, medan de andra är likriktade.

Maria sa...

Var ni spronsrade av Löfbergs Lila?

Johnny sa...

Maria: Man kunde tro det, men nej.