Jag har precis avslutat boken du ser på bilden här bredvid, tryck på den om du vill läsa beskrivningen på Wahlström & Widstrands hemsida. Tja, vad kan jag säga om den då? Jo - den är bra.Den är bra, men framför allt är den lärorik. De som gillar att klanka ner på böcker som inte innehåller några djupa personporträtt får nog sitt lystmäte om de läser den, men att gå igenom tusen års historia på strax över 600 sidor lämnar inte mycket utrymme för sådana.
Fast det är inte det som är grejen. Steven Saylor har redan bevisat i andra böcker att han kan skriva bra, så här låter han ambitionen tippa över åt att lära ut, tror jag.
Den handlar alltså om staden Rom (eller Roma, som den genomgående kallas i boken), från ca tusen år före kristus fram till höjden av Augustus styre (han delar btw dödsdag med min födelsedag). Från ett ställe där salt och metallhandlares vandringsstigar korsar varandra (som säkert från början var en trevlig plats att ta en matrast på) till en stad i marmor som utgjorde kärnan i ett jätteimperium.
Ett halssmycke är den röda tråden genom århundradena. Det och ett par (möjligen påhittade) familjer. Detta smycke vandrar från ägare till ägare - vilka kommer i kontakt med diverse personer och diverse händelser (som ingår i normal allmänbildning att känna till någorlunda).
När du har läst ut boken har du lärt dig att inte bara Hannibal kom klivandes över alperna, utan också ett gäng Galler (dock ej vid samma tillfälle) som till på köpet jagade ut romarna ur Rom. Och du vet efteråt att Brutus inte bara var namnet på en av Julius Caesars mördare, utan även namnet på själve grundaren av den romerska republiken.
Och så vidare, och så vidare - sånt man bör veta. Nå, nu låter det här väl nördigt och svårsmält för en del, men det är det inte. Flera gånger medan jag läste dök tanken upp: "Är det här en barn och ungdomsbok?". Med det menar jag inte att den är sämre än .. ja, du fattar ... utan att den är lättläst, lättförståelig och som sagt, lärorik.
---
Läs även andra bloggares åsikter om steven saylor, roma
11 kommentarer:
Emmie: Jag tog bort din kommentar. Den var alldeles för off topic. För istället fram budskapet på Bloggy.se eller twitter vetjja.
den här öbon är född i ROMA, visserligen ligger det ROMA på enlitenjävla ö men ändå!
o böcker om ROMA är intressanta liksom tv-program, såg ett på nian häromdan som handlade om "Caligula" och de enorma skepp han låtit bygga och som placerades i en sjö (jag glömt namnet på) brevid Dianas tempel....väldigt mäktigt!
stella: Det programmet missade jag. Vilken kanal .. minns du det?
Kanal 9 (avkopplande tv) som de kallar sig, har många bra dokumentärer! Har sökt på just det programmet men glömt vad det hette!
Och vilken dag det sändes! Men det går kanske att söka på vad den lilla sjön heter som ligger vid Dianas tempel?
Just där finns numer ett museum som visar resterna av de två skepp han lät bygga samt viss rekonstruktion.
Tack för tips. Rom finns på min lista över europeiska städer jag vill besöka. Vaere för smycke du visade upp?
Off topic: Dokumentären om Olle L var sevärd.
Stella: Åhå, tack. 9.an är en bra kanal, tycker jag. Caligulas båt känner jag till sen förut, men det hade varit kul att se.
Jan E: Smycket var en så kallad "fascinum" - ofta snoppformad, och ibland till och med vingförsedd.
Hmm, det kan vara en bok för mig. Jag läste Richard Graves "Claudius" med stor behållning. En bok om Nero, som jag inte minns författaren till var däremot trist.
Tack för tipset, hur som helt!
Pysseliten: Ja läs den. Tänk på den som en ovanligt underhållande lärobok.
Skicka en kommentar