Fasen, man har ju nästan alltid nån musik på i bakgrunden; nästan allt har ett soundtrack. Med man menar jag mig själv, och så har det, när jag tänker efter, nästan alltid varit. Till exempel förknippar jag Sagan om ringen med Manfred Mann-skivan Watch, för det var den jag lyssnade på när jag läste böckerna första gången.
Men även snabbt avklarade saker man gör begåvas ju med egna soundtrack, det vill säga om man nu lyssnar på musik medan man gör dem. Bilden här nedan, den tog jag från fönstret i Skogås bibliotek. Jag var där och lånade några böcker och fick för mig att fota lite.
När jag kom hem och tömde kameran såg jag att med bildens kvalitet var det lite si och så, så jag blev tvungen att pilla med den lite grand. Medan jag gjorde det hade jag musik på i lurarna, och utan att det var meningen blev ju just den musiken just den bildens egna soundtrack.
Musiken och bilden har absolut ingenting med varandra att göra. Ändå, när de kopplas ihop, så bildas en slags självklar enhet. Den enheten kan nog bara den som så att säga upplevde den känna, antar jag, och jag antar därför också att om de som gick och såg Sagan om ringen på bio hade fått höra den här låten i bakgrunden så skulle de nog ha känt att det var något fel. Jag däremot, hade känt att det här är ju alldeles rätt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om soundtrack, sagan om ringen, skogås bibliotek
8 kommentarer:
Migad. Diggar en fyrtioplussare fjortismusik, eller?
pf: Jag är allätare när det kommer till musik. Ingen diskrimineras i mina hörlurar, bara de är bra.
Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst
kan inte äta, dricker kaffe, åker buss till jobbet
där är långa, trista timmar, meningslösa klyschor
ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt
och pratar strunt och skrattar till
men man vänjer sig
man vänjer sig
Och jobbet som man gör, det har man ingenting för
det är nån annan som drar nytta av det
ingen aning vem
man bara flyttar sina papper, drar i sina spakar
hämtar sina pengar
det känns dumt och idiotiskt
men man vänjer sig
man vänjer sig
När man kommer hem på kvällen
har man glömt att stänga fönstret
det är sot och smuts på fönsterkarmen, avgaser i rummet
man har glömt att köpa mat
fast inte har man just nån matlust, pressar i sig några mackor
man vänjer sig
man får vänja sig
Man tar magnecyl mot huvudvärken, dåsar framför tv:n
grannen går på toaletten och det brusar i rören
man är trött och går och lägger sig
och grannen grälar med sin fru, trafiken är oändlig
det är omöjligt att sova
men man vänjer sig
man måste vänja sig
Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
och nattens timmar är som gummiband
i väntan på glömskans sömn
så ringer väckarklockan
herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
dricker kallnat kaffe från igår
och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma
men man vänjer sig
man vänjer sig
Så blir det fredag alla fall, man super lite håglöst
och på lördan går man ut i parken, unnar sig en pizza
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig
(Man vänjer sig, Kjell Höglund)
p-e: Den är så grym, den låten (och tyvärr så träffande).
Det var länge sedan man såg några tidningsautomater...
p-e: När jag flyttade hemifrån, 1983 tror jag det var, och bodde på artillerigatan, fannsbn i närheten en porrtidningsautomat. Det lustiga var att den innehöll små tidningar från sextio och tidiga-sjuttiotalet. Jag borde ha köpt några, men det gjorde jag aldrig.
Jag har samma erfarenhet från samma tid men inte exakt på samma ställe. Men inte allför långt ifrån. :)
p-e: Tidningarna finns säkert inscannade nånstans, men vars finns själva automaterna? En sån skulle man ha.
Skicka en kommentar