Jag hade en sån besökare häromdagen. Jag hade skojat till det i en post. Jag hade lagt ett glas i ett påskägg med godis, detta med tanke på alla larm om glas i saker som har varit på sistone. Ett typiskt ord-skämt. De flesta tycker att såna skämt är tråkiga, vilket jag också är medveten om, och jag får sällan kommentarer på såna poster.
Och det är helt okej, för själva "grejen" med att ändå lägga upp det skämtet är ju att jag tycker det är roligt. Varför slickar hundar sig själva i baken? För att de kan! Och för att de vill och känner för det. Att uttrycka sig i den typen av blogg som jag har är varken bättre eller viktigare än hundars slickande, men jag gör det ändå; jag kan och jag vill. Så här lät kommentaren.
Vad är det här för jävla inlägg?!? Herregud!Den som skrev detta hette Anonym, förresten, och han/hon hade inte fattat "grejen". Nå, allt detta om "grejen" har jag skrivit för att eventuella såna besökare ska förstå bilden nedan.
I det här fallet handlar det om att jag gillar att photoshoppa. Rätt många delar inte det intresset, och av dem som ändå gör det är det säkert bara promillen som uppskattar mitt photoshoppande. Och precis som med glaset i påskägget är det okej att det är så. "Grejen" i det här fallet är att jag hellre låter en bild hamna i bloggen än att låta den ruttna i nån mapp i datorn, och att jag tycker om att berätta om saker jag har upptäckt eller snöat in på för tillfället.
Just det, mitt senaste insnöande är att jag sabbar bilder på följande vis: Jag drar upp färgmättnaden, och på det en massa gaussian blurr. Sedan går jag in i filter och kör en cutout. Och sedan växlar jag mellan poster edges och accented edges. Fram och tillbaks tills jag blir nöjd.
Jag gillar fasonen som bilderna får då. Det är "grejen". Och jag gillar också att visa upp resultatet - det är också "grejen". Jag vet att de flesta inte tycker som jag, men skulle en enda enstaka person bli det minsta lilla inspirerad av det jag gör så är det också "grejen". Här har vi en tjej på mitt jobb, utsatt för samma sorts photoshoppande.
---
Läs även andra bloggares åsikter om grejen med bloggande
9 kommentarer:
Du... tolka inte frånvaron av kommentarer som att man inte uppskattar inlägget. Faktum är att det ibland kan vara precis tvärtom. The pleased silent reader är vanligare än man kan tro.
Terra: Jag förstår vad du menar, eftersom jag sällan jag kommenterar hos dig, men ändå uppskattar i stort sett allt du skriver.
Jag tror du har helt rätt - alla är nog inte intresserade av alla dina bilder eller inlägg heller för den delen. Men händer det någon gång ibland att något inlägg eller bild inte säger mig något, så vet jag att på din blogg är sannolikheten stor att jag gillar nästa - och det är jag mer än nöjd med! Och jag tycker på något sätt om även de inlägg jag inte gillar, för jag gillar att du delar med dig av det just du tycker är intressant och kul. Tack förresten för att du fick mig att skratta högt nyss (efter en heljobbig dag), när jag såg ditt förra inlägg! (När man nu inte brukar kommentera, är det väl ok att det blev lite långt? ;-)
Greja på du, stationsvakten. De som inte gillar inläggen kan väl hoppa till nån annan blogg. Jag stannar!
Mä...idioter...alla måste tycka lika:)
Nu får jag dåligt samvete för att jag inte kommenterade glasinlägget. För det var kul, exakt samma trista humor som jag har, och faktum var att jag raderade ett "glasinlägg" eftersom det var ännu tristare än ditt. Vilket betyder att det var askul. Nåt om att jag hade sett glas på gatan i min lilla skruttby. Skoj.
Ja du fattar...det enda jag aldrig kommenterar är romar-stuff. Mycket beroende på att min lilla lilla bildning har en liten blind fläck där någonstans. Ungefär.
Jag tittade aldrig så noga på glaset i påskägget, men nu när jag gjort det måste jag erkänna att jag verkligen missade något! Påminner mig om påsken förra året när min mamma gjorde något som jag tyckte var riktigt kul. Hon hade köpt sådana där riktigt små påskägg och gav dem till några släktingar i yngre tonåren vid en släktträff. I varje litet ägg låg - nej, inte godis, inte en slant - utan ett kokt ägg!!! Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.
(Det var säkert roligare live än att läsa om det här.) (Ungdomarna fnissade lite också, till och med emotjejen.) (Min mamma är mormor och gammelmoster till dem.)
Iris: Tack. Stackare ... söndagar ska inte behöva vara heljobbiga dagar.
Carina: Tack. Ja, det är det som är grejen - att man hoppar vidare.
Pim: Min romar-bildning är faktiskt också undermålig. Men medan jag försöker lära mig passar jag på att lära andra. Här har du förresten lite om romarglas.
Ullah: Haha, och jag skrattar åt din mammas skämt nu. :-D
Jag tänker på kamouflagemönster när jag ser de där bilderna du "grejat" med;)
(Hittade först inte ordet och tänkte skriva militär-mönster, sen kom jag på't)
petronella: Kär man bara med "cutout" blir det nästan automatiskt cammo-mönster.
Skicka en kommentar