onsdag, april 15, 2009

Nåt vackert i det

Havet: Medan ytan bubblar av okontrollerbar, galopperande algblomning är det stendött och livlöst nere på djupet. Mellan dessa lägen råder nån slags limbo av hopplöshet. Eller nåt i den stilen (SvD). Markerna: Här och där i mossan och till hälften dolt av fjolårets förtorkade gräs ligger skelett och djurkroppar i varierande förfall. Gryningsdimman ligger tung. Eller nåt i den stilen (Ab).



Fast saker kan vara tragiska och obehagliga går det ändå att se nån slags skönhet i dem. Det är något med den där 'efter undergången'-stämningen som lockar. Känslan av att allt är försent och att nu återstår endast långsam nedbrytning i ständig halvdager. Äsch, det är svårt att föklara, men ni förstår säkert vad jag menar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jo, Johnny, jag förstår inom mig vad du menar.
En slags poetisk skönhet.
Men...Man vill ju inte uppleva detta i förtid.
Är det en människa på bilden? Huh...tragiskt...
M v h Molly Ginger.

Johnny sa...

Molly: En människa skulle de knappast visa. Jag tror det är en häst.

Anonym sa...

Men jag syftar ju på "varelsen" t v på bilden. Är det inte två människoben??
M v h Molly G.

Johnny sa...

Molly: Här kan du se bilderna bättre:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4904144.ab?service=galleryFlash

Anonym sa...

Ok då...
Det är nog hästhuvudet...
Molly G.

sussi sa...

igår fann jag två insekter, som låg "sked" - döda. antar att de parat sig. På ngt sätt vackert men äckligt på samma sätt

Johnny sa...

sussi: klart rörande. när man hittar speciella grejor har man aldrig kameran med sig.