torsdag, april 30, 2009

På nåt sätt passar den in nu

Klarabergsviadukten, ingången mot pendeltågen på Stockholms Central. Fram till nu har luften varit fri ovanför och bakom den ingången. Nu står där helt plötsligt ett nästan färdigbyggt hotell.



Jag har alltid hatat den ingången, ända sedan den byggdes. Jag har tyckt att den är ful; plåtig, plastig, skraltig, spretig. Den har gjort sig fruktansvärt dåligt med himlen som fond. Att den någon gång skulle begåvas med någon slags patina har jag aldrig trott.

Men nu känner jag lite grand att den förändrade attitydens vindar börjar blåsa upp inom mig. Jag har tänkt på saken i ett par veckor nu, när jag har vandrat fram mot mitt gamla hatobjekt. Den nya fonden - hotellet - framhäver ingångens skröplighet och faktiskt ger den lite av vad man skulle kunna kalla patina.



Det är som att ingångens fulhet liksom accentueras i kontrast till hotellet, och växer till något den hittills inte har varit. Från att förut ha känts dåligt inklippt tycker jag att den nu på något vis flyter ihop med bilden. Svårt att förklara sånt här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

RvS sa...

Gillar inte alls det nya hotellet. Ännu värre är det på andra sidan, där mittemot Fashing, alla nya byggnader. Blä!

Johnny sa...

rvs: Nä, hittills ser det ju ganska trist ut. men jag väntar med omdömet tills det är klart.