Den lilla tillstymmelsen till svar jag har kommit fram till är: Inramningen - Sammanhanget - Personen. En uppstoppad get instoppad i ett bildäck är skräp om den står på en soptipp, men är konst om den står på ett museum. Men det måste vara "rätt" person som ligger bakom den. Om till exempel jag skulle ta en död sparv och byta ut dess fjädrar mot mynt och säga att det här symboliserar den ekonomiska karusellen, eller nåt, då skulle konstkännarna säga att det där är fan inte konst, det är bara en död fågel klädd i mynt. Skulle däremot get och bildäckstillverkaren ha gjort så, ja då skulle det antagligen ha varit konst.
Därför är nedanstående tavla inte konst. Det är ett klotter jag fotade på centralen när jag åkte hem från jobbet igår. Det såg förjävligt ut. Men nu när jag har ramat in det ser det inte längre så förjävligt ut, utan tvärtom ganska dekorativt. Men konst är det inte; jag hade ingen tanke med det, utan var bara sugen på att plåta något. Något DU skulle kunna tänka dig att ha på väggen?
---
Läs även andra bloggares åsikter om konst
8 kommentarer:
Kollade på Anna Odell (Konstfack) igår. Det var verkligen skitbra! Misstänkte ju att hon skulle kritisera viss vård, men det var bättre än jag trodde.
Snygg tavla btw, hehe, påminner mig om en grej. För en tio år sen var jag på en kick-off utanför stan, och ritade ungefär sådär på baksidan av de inramade posters som fanns på mitt rum.
Just, de där numren som står, vad jag fattat, går inte alltid till "massage-ställen/personer" utan till tex. däckfirmor osv. Typ modern busringning.
RvS: Konstigt att såna där saker typ Anna odells alltid ska vara i nån konsthall. Såna grejor vore ju annars som klippta och skurna för webben. Varför gör hon inte en fin, interaktiv 'hemsida' av verket? Det borde hon.
Ja, hon kunde ju göra nått på webben också. Nu var det hela tre rum, dock!
Utan att peka ut enskilda verk så vill jag påstå att bara för att det är inköpt till ett konstmuseum eller visas på renomerade gallerier så behöver det inte promt vara konst... dessutom finns gott om exempel på mindre "god" konst på konstmuseer.
Men även det handlar om gränser och tänjandet av dem.
En rolig grej jag läste här om dagen var att en av Banksys graffiti-konstverk blev övermålat av någon som trode det var klotter. Tydligen värderades den "illegala" "målningen" till ett värde av 60.ooo kr.
Så nu har graffitin verkligen fått ett kliv upp i status.
Så det har STOR betydelse vem som klottrar :D
RvS: vore ju platsbesparande, om inte annat.
paljettenq: Fast 60.000 är ju inga pengar för Banksy. :-)
Sådärja, nu är utställningen uppe. Jag har inte sett den. Däremot har jag själv fyra gånger varit intagen för psykiatrisk tvångsvård, ett par gånger under våldsamma former.
Psykvården måste tåla granskning. Självklart. Har någon påstått något annat?
I Stockholmsområdet är polisen mycket kompetent och väl förberedd för såna här situationer. De agerar med fasthet, men utan attr kränka patienten. Ofta är de påfallande hyggliga.
Problemet är vårdpersonalens bristande observans, inte deras attityd. Min erfarenhet, som är dubbelt Odells, än begagnar inte mer repression än som är befogat, och man förnedrar inte patienterna. Läkare och övrig vår5dpersonal har en respektfull attityd, men ont om tid. De hinner inte lyssna.
Det utvecklas god kontakt mellan patienter och vårdare i respektfull och jämställd anda. Också på intensivvårdsavdelningar.
Medicineringen är ett gigantiskt problem. Antipsykotisk medicinering, s k neuroleptika, kan göra ont sju resor värre genom att försätta patienten i djup depression. Å andra sidan är läkare inte dogmatiska och påstridiga om medicinering.
Odells projekt gör mig misstänksam. Det ser ut som en nyanslös bekräftelse av allmän fördom samt riggat till förmån för en redan på förhand intagen ståndpunkt.
Verkets estetiska kvalitet kan jag inte bedöma.
- Peter Ingestad, Solna
Peter Ingestad: Jag har själv ingen erfarenhet av varken vad konst är eller vad godtagbar och normal psykvård är. Däremot tänker jag mig att det verkar okej att binda fast och medicinera någon som annars riskerar att skada sig själv eller andra. Tills det har lugnat sig. Vad vore alternativet?
För att besvara din fråga: Nej tack! ;)
Utan att ge mig in i den kanske inte fruktlösa men omöjliga-att-komma-fram-till-svariga "vad är konst"-diskussionen och utan att ge mig in i Odell-frågan vill jag bara säga att mina intryck av psyk- och tvångsvården är den samma som Peters, trots att jag sett den från en annan sida än han. Bältesläggning till exempel var man väldigt restriktiv med. Och som du själv påpekar "vad har man för alternativ?" Sen är det ju förstås så som Peter säger att med mer och bättre utbildad personal skulle man kunna skära ner på medicineringen som i vissa fall kan upplevas som överdriven. Då jag jobbade i branschen (ca 20 till 10 år sedan) så tycktes det stora problemet ligga i bristande öppen- och eftervård och brist på vårdplatser i andra vårdalternativ efter det akuta stadiet. Kanske ser det annorlunda ut nu men jag betvivlar det. Tyvärr.
Skicka en kommentar