'Dolda kameran' - en kvinna, klädd och sminkad till skyltdocka, står innanför ett skyltfönster. Det är inte roligt nu, men det kanske var det då - 1962. Detta utspelade sig två år innan jag föddes, och skyltdockor som kanske inte var skyldockor, utan människor, kanske upplevdes som nytt och fräscht då.
Jag tittar på dolda kameran på SVT:s Öppna arkiv, och det är verkligen inte roligt. Men roligt istället är att se hur människorna som utsätts för den dolda kameran såg ut. De ser liksom så städade ut, så ordentliga. Om jag åkte tillbaks i tiden och sällade mig till folkmassan framför skyltfönstret skulle de antagligen tro att jag var nån form av luffare.
Förresten, filmen som bilderna här ovan är plockade ur slutar på ett lite oroväckande vis. Hoppar du till cirka fyra minuter fram i filmen blir det rena rama Twilight Zone.
---
Läs även andra bloggares åsikter om 1962, dolda kameran
2 kommentarer:
Hmm... inlägget påminner om TV:s K-märkt. Gillar det där perspektivet bakåt och framåt i tanken. Det ger en del. Bland annat humor i hur närsynta vi människor ibland är.
Mia: Om man var närsynt på 60-talet hade man, förresten, ganska snygga glasögon. :-)
Skicka en kommentar