onsdag, augusti 05, 2009

Sommarblåst

Egentligen är det ju fantastiskt, fast på ett negativt sätt. Den sista veckan innan min semester satt jag på jobbet och tittade längtansfullt ut genom fönstret. Människor med bara överkroppar eller svettiga linnen passerade därute. Hettan låg på. Själv satt jag med skjorta och slips inomhus; 'Men snart är det semester', tänkte jag och skrockade lite mjuggigt för mig själv.

Med kameran på knät, plåtande passerande. Med kameran på knät, plåtande passerande. Med kameran på knät, plåtande passerande. Med kameran på knät, plåtande passerande.

Semestern kom och värmen gick. Semestern gick och värmen kom. Nu sitter jag på jobbet igen, iklädd skjorta, slips och samma jäkla längtansfulla blick ut mot de förbipasserande. Nu skrockar jag inte längre.

Fast det lustiga är att jag inte är nån soldyrkare egentligen. Men det är känslan liksom, känslan av att ha blivit blåst på något. Bilderna här ovan tog jag på rasten igår. Jag satt på gräset, lutad mot ett träd och hade hörlurar i öronen och kameran på knät. Jag lyssnade på en ljudbok och plåtade folk som gick förbi. Jag satt där och kände mig sommarblåst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om

4 kommentarer:

Elisabet sa...

Det där tror jag är en ytterst vanlig känsla .-)

Men idag känner jag mig INTE sommarblåst .., jag är ledig och solen flödar och nu ska jag cykla ner till stranden och tillbringa ett par timmar där .., läsa en bok och lösa korsord och titta på folk eller bara blunda.

I morgon blir det på med syntetkläderna igen och svettas och sätta igång kall-fläkten för att uthärda.

Johnny sa...

Elisabet: Njut av solen för mig när du är där. Den känslan kan du överföra till mig mentalt via nätet sen. :-)

paljettenq sa...

Jag läser det du skriver men fokuserar på den beige fläck som dyker upp i korset mellan bilderna... men när man tittar dit så försvinner det.

Johnny sa...

paljettenq: Ja jäklar ... nån slags optisk villa.