Semestern kom och värmen gick. Semestern gick och värmen kom. Nu sitter jag på jobbet igen, iklädd skjorta, slips och samma jäkla längtansfulla blick ut mot de förbipasserande. Nu skrockar jag inte längre.
Fast det lustiga är att jag inte är nån soldyrkare egentligen. Men det är känslan liksom, känslan av att ha blivit blåst på något. Bilderna här ovan tog jag på rasten igår. Jag satt på gräset, lutad mot ett träd och hade hörlurar i öronen och kameran på knät. Jag lyssnade på en ljudbok och plåtade folk som gick förbi. Jag satt där och kände mig sommarblåst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sommaren som alltid säger nej
4 kommentarer:
Det där tror jag är en ytterst vanlig känsla .-)
Men idag känner jag mig INTE sommarblåst .., jag är ledig och solen flödar och nu ska jag cykla ner till stranden och tillbringa ett par timmar där .., läsa en bok och lösa korsord och titta på folk eller bara blunda.
I morgon blir det på med syntetkläderna igen och svettas och sätta igång kall-fläkten för att uthärda.
Elisabet: Njut av solen för mig när du är där. Den känslan kan du överföra till mig mentalt via nätet sen. :-)
Jag läser det du skriver men fokuserar på den beige fläck som dyker upp i korset mellan bilderna... men när man tittar dit så försvinner det.
paljettenq: Ja jäklar ... nån slags optisk villa.
Skicka en kommentar